Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Första dagen och Gamla Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—141 —
skurit ut i Eystrasaltets våg; der sedan Sveriges hufvudstad grun-
dades af den frejd- och hugstore riksföreståndaren och jarlen,
- hvilken blifvit icke allenast kyrkofridens, qvinnofridens och hem-
fridens, utan äfven tingsfridens förste skyddsherre i Norden —
här har historien sjelf anvisat en berättigad plats åt det stora,
fredliga allshärjarting, som här samlas; här har det svenska folket
stämt möte med sina bröder på den skandinaviska halfön vestan-
fjälls, med sina fränder vid Sundets och Bälternas stränder samt
med sina grannar på andra sidan Östersjön vid Nevas och Auras
bräddar till en fredlig täflan på arbetets idrottsfält. Hvad här reser
sig för våra blickar, det må tala för sig sjelft. Min uppgift i den-
na stund är icke att uppskatta de olika föremålens inbördes värde
eller tolka och väga deras förtjenster — denna dom är och måste
vara förbehållen åt sakkunskapen efter ett moget och allvarligt
öfvervägande. Ty endast så vinnes visshet om att inga småsin-
nets, fåfängans eller afundens skyar skola kunna hvirfla fram för
att skymma sanningens och välviljans strålar på rättvisans gylle-
ne vågskål. I denna högtidsstund vill jag endast till alla och en-
hvar uttala i det svenska folkets namn mitt hjertliga och varma
välkommen"”, i det jag nu förklarar 1897 års konst- och industri-
utställning för öppnad.” j
Nu hördes smattrande fanfarer, nu dånade festdagens kano-
ner, och täflingskampen var börjad på allvar.
Läsaren skall säkert med nöje läsa och bevara följande af Sve-
riges störste nu lefvande skald, grefve Carl Snoilsky, författade:
KANTAT.
vid utställningens öppnande i Stockholm den 15 maj 1897.
Introduktion:
Vid Djurgårdens döljande hänge
vi väntat och gläntat så länge!
Vi sågo det skimra
bak ekarnas topp, |
vi hörde det timra
kring Brunnsvikens lopp.
I vårnattens timmar de korta
hvad hamrande oro derborta!
Nu ljusnar det — sol rinner opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
