Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Konstutställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 161 —
år tillbaka tillsammans med en ilsken” syntetist framför en at
Zorns dukar på Parisersalongen. MSyntetistens anlete vred sig till
ett beundrande leende. Han kunde icke hjelpa det, han stod sla-
gen med häpnad, oaktadt han en minutförut försökt nedgöra Zorns
ytliga” konst. Syntetisten sade: "Det är verkligen omöjligt att
icke beundra Zorn i alla fall.” Det är roligt att veta, det Zorns
sjelfporträtt” tillhör Sveriges nationalmuseum.
Det är likaledes tillfredsställande att höra, att tvenne andra
af svenska konstens stormän blifvit värdigt representerade derstä-
des, nemligen Bruno Liljefors och Richard Bergh. Hvilken stor-
slagen uppfattning af naturen och djurens lif visar icke Liljefors
i sina präktiga dukar ”Hafsörnar,”-""Svanar,” "UlHif” o. s. v. Detta
kalla vi djurmåleriet i sin prydno. Huru olika det djurmåleri,
som fordom så beundrades i Sverige, den konst, som älskade att
framställa t. ex. en liten fet, gul dogg med glasögon på nosen och
med framtassarna hvilande i en uppslagen bok eller en katt med
hufvudet uppstickande ur en gammal sko o. d. Dess dukar såldes
lätt, men vi anse dylik konst såsom lek, och vi tycka icke om, att
någon ieker med konsten. Det blir konsten i sin förnedring.
Bergh är en känslig, sökande, filosofiskt anlagd natur, som stun-
dom blir egendomlig, men som alltid på grund af sin stora be-
gåfning är intressant. Berghs berömda porträtt "Min hustru”
är genom sitt älskliga, flärdfria utförande och sin intelligenta upp-
fattning en af de bästa taflor, som någonsin flutit ur en svensk
målares pensel. Hans porträtt af fröken Eva Bonnier är likaledes
ett verkligt konstverk. Vi tänka med förargelse på, huru detta
porträtt af diverse konstkritici nedgjordes, då det första gången
exponerades. Björcks porträtt af prins Eugen på museum är ut-
märkt, men vi känna oss besvikna inför hans dukar på utställnin-
gen. Carl Larsson är begåfvad, rolig, mångsidig och spirituel,
men blir stundom litet innehållslös och utspelad. Ernst Joseph-
son är en väldig kolorist, intressant och skarp i sin uppfattning.
Huru präktigt är icke hans porträtt af målaren Skånberg, hans
”"Smeder” och hans egendomliga men stämningsfulla "Strömkarl.”
Denna senare erbjöds ej länge sedan såsom gåfva till nationalmu-
seum, men mottogs ej såsom varande mindre lämplig att represen-
tera svensk konst. Otroligt, men sannt!
Bland landskapsmålare tycka vi om Wahlberg, oaktadt man
vill anse honom gammal. Hans månskenslandskap på national-
museum, är af bestående konstvärde. Prins Eugen framträder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
