Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Mot Norrland i sällskap med journalisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 194 —
hålla blott minnet af godhet och hängifven uppoffring. En dag
höll i Nizza en man på att omkomma, då hästen för hans vagn
skenade. Den framrusande hästen skyndade fram som en tragisk
syn under den olyckliges ångestrop. Blott några minuter, och
han hade varit dödens rof, krossad mot gatstenarne, då en förbi-
gående person springer fram, störtar med sin resliga gestalt emot
den vilda hästen, griper fast i näsborrarne med kraftig hand, hejdar
den och räddar den olyckliga. Han hade blott en önskan, denne
förbigående, han ville undandraga sig mängdens tacksamhet och
rörelse. Men hos oss såsom här älskar och känner man Sveriges
och Norges konung, och derför kan man på h. m:t Oscar IT:s
bröst se det band i de franska färgerna, som hos oss de tappre er- -
hålla hvilka räddat ett menniskolif.
Den ädle drotten herskar ock öfver ett folk lojalt, hjerte-
varmt, sympatiskt och starkt. Vi skola aldrig förgäta dess hurra-
rop ur djupet af dess hjertan. Vi skola aldrig glömma h. k. h.
kronprinsens vibrerande, varma, till allas våra hjertan gående ord.
Vi skola till våra land medföra minnet af en skön dröm, kort
som den hvarom Mauritz af Sachsen talade, och när om få måna-
der de skandinaviska folken skola fira jubileet af h. m:t Oscar IT:s
fredliga och ärorika regering, så skall det tillkomma oss, som be-
vittnat den storartade yttring af konst, af industri, af glänsande
id, af välmåga att förkunna hvilken ära af denna framgång och
af de nordiska brödrafolkens intellektuella och materiella utveck-
ling, som tillkommer konungen. Och jag dricker vörnadsfullt i
pressens namn för den frisinnade och rättvise höge och faderlige
monarken; i literaturens namn för en konung, på samma gång en
skald och en talare, som genom sin tjuskraft skulle kunna öfver-
tyga dem hvilka han leder med sin myndighet. Och slutligen,
tillåt mig säga det, med erinran om att ett af den Franska akade-
miens privilegier är att ena den hyllning, som skänkes dygden,
med de kransar, som egnas snillet, slutligen dricker jag för den
konung, som till alla de titlar han bär lagt den högsta ära bland
alla, den konung, som diktade i handling då han räddade ett
menniskolif — den herskare som bäst förstått en konungs pligter:
att älska sitt folk och tjena menskligheten.
En skål för hans majestät konungen af Sverige och Norge!”
De medlemmar af kongressen, som besökte Norrland och Da-
larne blefvo mäkta förtjusta utaf hvad de sågo. Får jag omtala
en del af hvad de sade? Här är det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
