Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Bland Norrlands prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221 —
eftermiddagarna. Förlustelsesamqväm med råhet och last före-
komma ofta på helgdagar och aftonen förut.
Missionsintresset yppar sig i talrika och mycket besökta mis-
sionsmöten och. penningoffer, lifligast i Ångermanland, minst i
Norrbotten, men jemförelsevis få äro de församlingar, der mis-
sionsintresse saknas. Mest verkas för den yttre men äfven för
den inre missionen. Vid understödjandet af evangeliska foster-
landsstiftelsens verksamhet borde man ej glömma, att äfven den
svenska kyrkan utöfvar migcionsverksamhet, samt understöda
denna.
Allmänna väckelser. Om sådana hade hugnesamma under-
rättelser lemnats i flera embetsberättelser. I bortåt ett 40-tal
af stiftets församlingar hade ett anmärkningsvärdt flertal vaknat
upp ur andlig sömn, på somliga orter mest ungdom. Dylika före-
teelser vore bevis på andens verksamhet inom församlingarna.
Frukterna af dessa väckelser hade i flera afseenden visat sig goda.
I några fall var det separatistiska sträfvanden som varit orsak
till väckelserna, men åtminstone i en församling i Jemtland hade
utvecklingen dock tagit en kyrklig riktning.
Lekmannaverksamhet af en religiös art förekomme i så godt
som alla stiftets församlingar och kunde delas i två slag: den
verksamhet, som anslöte sig till vår kyrkliga ordning och under-
stödde presterskapet, samt den separatistiska, som mer eller min-
dre fiendtligt motverkade kyrkan. Det förra slaget af lekman-
- naverksamhet utgick mest från ev. lutherska fosterlandsstiftelsen
samt misionsföreningarna, bland hvilkas predikanter funnes flera
skollärare. Denna lekmannaverksamhet finnes minst i finnsock-
narna och södra Lappmarker, mest i Ångermanland, Vesterbot-
ten och delar af Jemtland. Presterna gåfvo dem i allmänhet godt
vitsord. På andra ställen beklagades, att lekmannakrafterna
vore få och önskades flera. Enligt biskopens uppfattning vore
denna verksamhet ej obetingadt berättigad, men i detta stift ut-
gjorde den en nödvändig utfyllning af den presterliga verksam-
heten, ehuru den äfven hade sina vådor mest för lekmannapredi-
kanterna sjelfva, då de i stället för att stödja presterskapet ville
vara sig sjelfva nog och frestades till högmod, då de på hvarje stäl-
le välkomnades men ej stannade så länge, att kritik hann göra sig
gällande, samt frestades att försumma nödig förberedelse. Lek-
mannapredikanterna hade ej alltid kraft att motstå dessa frestel-
ser. Minst utsatta derför vore de som verkade inom trängre kret-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
