Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Till det vackra Nordingrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: SR & JR ; -
|
5
— 329 —
Behåll den som ett minne, käre läsare, den kan en gång bli
dig till nytta:
"För mig sitt lif, sitt dyra blod
Han ville icke spara,
Att för den dom, mig förestod,
Jag skulle tryggad vara.
Han blef hos Gud min löftesman,
Uti Hans död min synd försvann:
Så är jag frälsad vorden.
Han upp till Fadren for igen
Från denna verlds elände,
Och i mitt bröst Hugsvalaren,
Den Helge Ande, sände,
Den i min nöd skall trösta mig,
Mig föra på min bättringsstig
Och i all sanning leda.
Ty vare pris i evighet
Och lof förutan ände
Guds eviga barmhertighet,
Som oss den hjelpen sände,
Och nederslog i Kristi död,
Synd, helvete och dödens nöd.
Ho kan oss nu förderfva?”
Men nu måste vi tillbaka. Prestgårdens skog är värd
30,000 kronor. Kyrkoherdens ställning är i mer än ett afseende
lycklig. Han är en from, ärevördig, intelligent och nöjd man.
Må Gud välsigna hans ålderdom, hans familj och hans försam-
ling.
Huru fort hade icke dagen gått tillända! Vi roddes tillbaka
till ångbåtens landningsplats. Vi voro denna gång nitton i bå-
ten. Kraftiga, ungdomsfriska röster uppstämde folksången.
Snart voro vi ombord på ångaren. Jag tycker mig ännu se de
snälla vännerna i Nordingrå vifta med sina hattar och näsdukar
till farväl.
Månen häruppe är den mest kuriösa, grannlaga och förstån-
diga måne jag någonsin hört talas om. När ångaren lade ut, var-
|
|
d
v
vy
d
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
