Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. En färd på Indalselfven och utmed Ångermanelfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 346 —
på en färd deruppe frågat honom: "Kapten, är detta det ni kal-
lar vackert? Nej, då, det är ju bara buskar och berg. Tacka vill
Jag våra slätter i Skåne. Hör, kapten, hvad lefver folk af här?”
Kapten blef ond, svarade snäsigt, men tre veckor efteråt träffade
han ånyo sin riksdagsman, och då var denne samme riktigt för-
tjust öfver Norrland, ty nu visste han "hvad folk lefde af.” Han
hade nemligen sett rågax, som gåfvo 80de kornet, och dessutom
vandrat omkring i klöfver, som räckte honom upp till armarna,
och visste att en tunna korn kunde gifva fyratio i stället. "Så-
dant ha vi inte i Skåne.”
Af intendenten erhöllos en del intressanta och värdefulla
upplyningar. I hans egen erfarenhet hade 53 tunna råg lem-
nat 158, för sju år sedan. Kyrkoherde Videll hade af en fått fy-
ratio. På femton år hade rågskörden ej i medeltal understigit
adertonde kornet.
Jordbruket indelades i sjuårsperioder: Af de sju åren sådde
man säd fyra år och skördade hö tre. Derigenom stärktes och för-
yngrades åkrarne. När skola vesterns farmare i vårt dråpliga
Amerika lära sig visdom af sina bröder i andra länder?
Vestanå-smöret betingade nu ett pris af 80 a 85 öre.
Vår båt var snäll. Den lade till hvar som helst. Nu lägga
vi till vid nakna stranden, för att taga ombord en profryttare, som
reser i skor, honom och hans koffert. Se, der är en del barn, som
sälja smultron. De komma ut i vattnet, för att vara målet när-
mare. O, du lille, präktige parfvel som står der i vattnet ända
långt upp på benen, hvad du ser präktig ut! Må det alltid gå dig
väl!
Nu stälde jag mig i fören en stund och såg i vattnet ständigt
en bit af en regnbåge.
Nu hafva vi redan passerat Hallstaberget, 700 fot högt och
två andra berg, som voro så lika, att de borde kallas tvillingsber-
gen.
Middagsbordet dukades på däck. Hvilken härlig matsal! Lax
och smultron voro hufvudrätter för oss amerikaner. Man vet ej
huru lax egentligen smakar, innan man fått den tillagad i Norr-
land. De prata mycket om Halmstads-laxen såsom den yppersta.
Den som vill det, får gerna tro det, men dessförinnan bör han i alla
fall äta lax och smultron på "TIndalen,” alldeles som vi gjorde det.
Vi sågo Lidens kyrka kl. 1:40. Kl. 2 hade vi sett den förtju-
sande stockränna, i hvilken timmerstockarne 1 svindlande fart
Tr RR NT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
