Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Hos Gotlands biskop och prestmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 380 — N
logsmessigt afgör det tillåtna eller icke tillåtna. En luthersk kri-
sten lefver sitt nya lif i kärlek och tacksamhet, sköter sin pligt
der han är, vill helga allt åt Kristus i hans tjenst, fattar lifvet
evangeliskt, tackande Herren för hvarje gåfva och glädje.
Vi äro dock lutheraner, emedan vi uti vår kyrka lärt känna
den sanna bildningens kyrka, ty deruti tillfredsställer vår luther-
ska kyrka ett af menniskoandens största och heligaste kraf.
Vi lutheraner erkänna Guds ord såsom vår högsta frälsnings-
urkund och skänka åt vår gamla bibel fullt förtroende, inseende
dess gudomliga och derför afgörande auktoritet uti allt, som rörer
vår salighet. Denna bestämda ståndpunkt är en stor förmån uti
vår stormiga, ovissa tid.
Stora svårigheter finna vi uti arbetet. Vårt svenska lutherska
folk är ofta fattigt nog och medellöst uti det annars så rika Ame-
rika. Vi äro knappt mer än nybörjare ännu. HSpråkfrågan vållar
här och der ej ringa bekymmer. Sekterna, sist de oblyge svenske
episkopalerne, tränga oss, hvarhelst de komma åt det. Sjelfva
komma vi från olika andliga läger och tillhöra olika riktningar.
Värst af allt är för tillfället den andliga indifferentismen, som
vill gripa omkring sig på alla områden och som i icke ringa grad
visar sig uti det s. k. hemliga sällskapsväsendet, ehuru visst icke
begränsadt af detta.
Vår kraft består uti vår enhet i bekännelsen, vår gemensam-
ma historia, vårt gemensamma mål.
Nu följde inledning af diskussionen af kontraktsprosten C.
E. Alfvegren öfver ämnet: ”Beaktas tillbörligt i våra dagar kun-
skapens betydelse för det andliga lifvet?”
Inledaren är en sannskyldig jätte icke blott till kroppen, utan
äfven iske så litet i en annan mening. Man värmdes och stärktes
af hans sakrika och intressanta föredrag, hvilket såsom är skäligt
hoppas nog blir synligt i tryck. Förr var man böjd att lägga vigt
bara på kunskapen, men nu hade förhållandet bland många blif-
vit helt annorlunda. Nu talade man bara om lifvet.” Bara man
"”lefver,” gör det detsamma hvad man tror eller vet. Talaren vi-
sade huru skriften så ovanligt ofta begagnar uttrycket ”kunskap,”
samt visade sammanhanget mellan tro och vetande i ett sunät och
normalt kristendomslif. Flere andra talare deltogo uti det intres-
santa meningsutbytet.
Sedan man sjungit en psalmvers inleddes en ny diskussion
af kyrkoherden G. A. Gradelius. Ämnet var: "Behöfver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>