Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Till Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 398 —
bild, full af ungdomlighet, af glädje, af hopp. Man såg sig icke
mätt på den: man fortsatte, man tyckte alltmera om den. Både
taflan och dess ram äro särdeles vultalande. Vi beklagade bara
att vårt tåg just nu gick fortare än vi önskade. :
Vi fortsatte resan mot nordvest, korsade en liten vacker dal,
Solvarbo-dalen, och närmade oss ånyo Dalelfven. Sedan vi passe-
rat Gustafsstationen kommo vi in på Stora Tunaslätten, den stör-
sta i hela Dalarne. Strax innan man hinner fram till stationen
Stora Tuna passeras Rome hed, der Dalaregementet har sitt läger
och exercisplats. Man får köpa förfriskningar vid stationen under
den tid, då regementet är der, annars icke.
Ett stycke längre norr sågo vi den’ ståtliga, stora och hvita
landtkyrkan. Aldrig glömmer jag den taflan. Det såg ut gång
på gång som om kyrkorna deruppe vore de enda fästningar man
egde. I Stora Tuna med den väldiga slätten tyckte man lätt så
mera än på andra ställen. Väl är det ock, om kyrkan får vara
folkets hufvudort, fäste, ljus- och kraftstation. Tänk, hvad vore
Sverige i dag, hvad vore Dalarne utan vår ev. luth. kyrka? Den’
frågan glömmer man ofta att besvara.
Vid kyrkan finnes en vacker minnessten, som bär J. O. Wal-
lins namn, hvilken är ortens största. Wallin förtjenar att min-
nas, förtjenar t. o. m. mera tack än han får. Om han ej gjort mera
än förhindrat antagandet af den rationella bibeln, då vore det
nog, för att göra honom odödlig och föremål för en verklig tack-
samhet i everldliga tider. Men han gjorde mer. Han gaf oss 1819
års psalmbok, ett sannskyldigt mästerverk för den, som något kän-
ner den tid och de omständigheter, som då förefunnos. För oss
från Amerika var det synnerligt kärt att skåda hän mot det väl-
diga templet på Dalarnes slättland och minnas, att vi nu voro i den
stora skaldens hembygd. Hvem sade, att skalden måste födas högt
uppe bland bergen? Låt honom resa till Stora Tuna och se. Låt
honom minnas den vältaliga och snillrika erkebiskopen och den
stora psalmdiktaren från Dalarnes största slättland med dess vack-
ra ram af leende kullar.
Tiden går fort. Vi se de utmärkta jordbrukarne äfven nu
på sommaren sysselsatta med att föra ut gödningsämnen på sina
åkertegar, något som våra svenska farmare i Amerika ofta äro rys-
ligt tröga att lära sig inse vigten utaf. De förstå att deras gödbo-
skap måste hafva stark föda, för att blifva feta, men de synas
glömma, att detekamma gäller deras jord. De veta, att en häst må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
