Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Från Orsa till Rättvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 412 —
Ett hjertligt tack till våra vänliga vägvisare. Efter middag
på jernvägshotellet reste vi med tåget mot Rättvik en stund efter
klockan tre.
En del liflig ungdom kom med i vår öppna kupé. Ute på
fälten arbetade folket. Der sågo vi en qvinna med ett barn fast-
bundet på ryggen. Nu bar det af in i barrskogen. Här och der
finns det uthuggningar, så att man får se Siljan några ögonblick.
Färden förer oss förbi byar med små soliga hus och lador, sta-
tionsbyggnader, vild skog, odlingar, sågverk m. m.
Från Vikarbyn till Rättvik reser man såsom i en dröm. "Den
som icke sett vägen från Vikarbyn, der ännu det mörka och det
ljusa ligga bredvid hvarandra, men i en separationsakt, såsom
morgonen och natten, den må aldrig tala om, att han varit i Da-
larne. (0. S. von Unge.) Ja, utsigten var i sanning härlig.
Molntappar summo här och der i sommarluften. De kastade de
mest skiftande dagrar och skuggor öfver den vackra Siljan. Se
der ett ljushaf, nu ett veritabelt silfverskimmer, nu brons, och
rätt som det är en jernblå dager öfver alltsammans och i synner-
het öfver bergen, som syntes långt borta. Men de ljusa, glada
dagrarna vunno, de egde majoriteten på sin sida.
Vi äro närmare Rättvik. Se de ljusgröna stränderna der-
borta! Hvad de se ungdomliga och uppfriskande ut! Den mörka
barrskogen är nog vacker, men o, hvad det är härligt att efteråt
se sig mätt på den leende grönskan på andra stranden.
Rättvik. Vi erhöllo ett utmärkt rum på Turisthotellet, hvil-
ket är värdt de allra amplaste loford. Jaså, detta är det gamla,
trofasta Rättvik, Siljans bördigaste socken, med dess kraftiga,
duktiga män och qvinnor. Det kändes i sanning underligt att
vara der och — bo på ett turisthotell med alla moderna beqväm-
ligheter.
Vi promenera genast genom skogen bort mot kyrkan och det
vackra Vasamonumentet. Det är besynnerligt. Turisten vid
Siljan tänker rysligt litet på hvad som är. Det är flydda tider,
som hägra för hans håg.
Nu äro vi framme vid monumentet. Ett stort granitblock,
tuktadt endast å ena sidan, med tolf mindre minnesstenar der-
omkring, så hafva de tänkt sig det i Rättvik, och så är det också
utfördt. Man kände det nästan såsom om man stode på helig
mark. Låtom oss läsa namnen på de mindre stenarne först. Barbro
Stigsdotter, Inge Michelsson, Jakob Jakobsson, Lars Olofsson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
