Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. En söndag i Leksand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 420 —
gamla såg mer än vanligt intresserad i grafkullen och frågade
vackert om hon kanske hade känt till riksdagsmannen. "Gör väl
det, jag är hans mor.” "Jag förvånades. Hon såg så rak och rask
ut den gamla. Kunde hon väl vara riksdagsmannens moder. Jo,
det var hon och hon hade också fyllt sina modiga 84 år! Men,”
sade hon, "det går bra att lefva och bra att dö med, om man lef-
ver i Gud.” Jag sporde då: "Finns det många som göra det i
Leksand?” Jo, det gör väl det, men verldsandan vill tränga bort
Guds Ande.”
Aldrig glömma vi denna lilla stund vid Liss Olof Larssons
grafkulle. Ett stycke derifrån hvilar fadern: Liss Lars Olsson, ,
äfven han riksdagsman på sin tid.
På återfärden till Rättvik sågo vi många kyrkbåtar. Det
var en synnerligt vacker syn. Hvad de kullorna, som togo så jem-
na, kraftiga tag med sina åror, sågo präktiga ut.
Gud välsigne gamla Leksand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
