Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Skansen och Nordiska Museet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 BR
Här finner man förhistoriska saker från sten-, brons- och
jernåldrarna. I ett annat stort rum finnas grupper af hela hus-
” håll från olika landsdelar, hela rum med möbler, prydnader o. s. v.
En del af dessa förevisades vid verldsutställningen i Philadelphia
redan och tillvunno sig då välförtjent beröm. Man betraktar
dessa grupper länge, noggrannt och alltid med stegradt intresse.
Alla möjliga husgerådssaker, verktyg, redskap, möbler, pryd-
nader, vapen, sigill, kläder, kyrkoprydnader, minnen efter be-
märkte män — allt finnes i stor myckenhet. Man skådar sig
trött gång på gång, börjar igen, går i andra afdelningar, andra
byggnader, och förvånas alltmer öfver den energi och fosterlands-
kärlek, som gjort det nordiska museet både möjligt och till en
så präktig verklighet.
På främlingen gör äfven Skansen”, redan förut omnämnd,
ett oförgätligt intryck. Tanken är så ovanlig, så vacker, så ögon-
blickligt tilltalande, att man blir förtjust.
Om doktor Hazelius” plan säger Herman Ring:
Denna storslagna tanke hade redan förut stått klar äfven
för en svensk man, Artur Hazelius. Han hade i Nordiska museet
en den svenska drägtens, det svenska bohagets, ja, den svenska
ruminteriörens historia, men det var honom ej nog. Han ville
äfven ge vårt folk en bild af den svenska byggnadens historia.
Han ville på ett ställe ge en samlad bild af hur vårt folk
sedan urminnes tider lefvat vid elfvar, på berg och i dalar, bred-
vid hvarann ställa fram våra första förfäders salar, der, dryckes-
hornet gick laget rundt under sotad ås, medeltidsriddarens botg
med i vattnet stupande torn, vindbryggor och vallgrafvar, hanse-
stadens borgarhus med dess trappgafvel och utskjutande burspråk,
och den sirliga paviljongen från tredje Gustafs dagar. Och så våra
allmogeboningar sedan. Dem ville han alla visa, från den no-
madiserande lappens enkla tält, dalkarlens slogbod, småländin-
gens backstuga, isländarens jordhus och finnens pörte till mora-
bondens hörntimrade högstuga, blekingens förmögna ryggåsstuga
samt skåningens kringbyggda, välmående gård.
Alla ville han resa på en plats, uppförda af gammalt material
eller eftergjorda af liknande virke och med samma arbetsmetoder
som de gamla.
Och ej nog dermed. Han ville ock framställa dem i den
miliö, omgifna af den växt- och djurverld, hela den natur de ute
i lifvet haft eller hafva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
