Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. En dag i det gamla Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 508 —
grundtal, åttan, antydde — enär sjuan bland mycket annat beteck-
nade veckans sju dagar, och åttan, tillkommen af sjuan med tillägg
af ettan, kunde betraktas såsom början af en ny räkning af dagar
— en öfvergång från något gammalt till något nytt, hvadan man
deraf kan sluta att i kyrkans grundidé ligger en framställning af
hedendomens utrotande och kristendomens införande på den skan-
dinaviska halfön. TI yttre och inre bildverk, till större delen rö-
jande en rå konstnärlig ståndpunkt — ty bildhuggerikonsten be-
fann sig under elfte seklet i djupt förfall och konstnärerna afsågo
mindre figurernas natursanna hållning än deras mystiska syft-
. ning — åskådligggöres menniskans kamp mot afgrundens anfall
och de rättrognes seger genom Frälsarens försoning. Sådana
sinnebilder — bestående af så väl hel- som halfupphöjdt utarbeta-
de underliga figurer af menniskor och djur och groteska samman-
slingringar af löfverk, blommor, foglar och andra skepnader —
förekomma vid de flesta ingångarne å de omgifvande pelarnes ka-
pitäler, å bågarne, som bäras af dessa och å de halfrunda fälten öf-
ver dörrarne samt flerestädes i det inre af kyrkan. De ryktbara-
ste, ehuru kanske klumpigaste, af alla dessa bilder äro de, som
å tvenne pelare i kraftskyrkan föreställa jätten Finn och dess hu-
stru med ett barn på armen. Enligt legenden skulle den först-
nämnde hafva åtagit sig att bygga kyrkan åt S:t Laurentius med
vilkor, att om denne, när arbetet var fullgjordt, icke hade utletat
jättens namn, skulle den förre gifva honom sol och måne eller
ock sina båda ögon. Kyrkans fullbordan närmade sig med stora
steg och ännu sväfvade Laurentius i samma okunnighet samt visste
ej huru han skulle hjelpa sig ur sitt bryderi. ’Förstämd i sinnet
hade han en afton begifvit sig utom staden för att ostörd få öfver-
lemna sig åt sina tankar och nedkastade sig i sin oro under ett
träd på en backe. Då hör han plötsligt ett barn, ej långt ifrån,
gråta och moderns röst som ganska tydligt sade: "tig stilla, sonen
min, snart kommer Finn, fadern din, och skall då gifva dig sol
och måne att leka med eller också begge S:t Laurentii ögon.” Glad
uppstod S. Laurentius och begaf sig hem. Då kort derefter jät-
ten fordrade sin betalning, ty kyrkan var nära färdig, svarade 8.
Laurentius: "Finn, jag gifver dig ingen betalning förr än kyrkan
är färdig, tro du mig.” När jätten hörde sitt namn omfattade han
och hans hustru i vredesmod hvar sin kolonn för att kullstörta
byggnaden, men blefvo genom den magt, som blifvit S. Lauren-
tius från himmelen förlänad, förvandlade till stenbeläten. TLe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
