Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVII. John Ericssons monument i Filipstad, Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 574 —
Sålunda gick den John Ericssons önskan i uppfyllelse som han
uttalade i bref till en vän i Sverige redan 1876: "Hellre må mitt
stoft komma att hvila under en grushög på svensk jord än under
ett marmormonument i detta land.”
Den 13 september 1890 var en hänförelsens dag för Filip-
stad och dess bergslager. Såsom till en konungs mottagande hade
staden smyckat sig med flaggor och äreportar. Men de allvarliga
granarne, som utplanterats utmed gatorna, tydde på att det icke
i egentlig mening dock var någon glädjens högtid. Med hvilken
hänförelse skulle ej hembygden mottagit sin frejdade son lefvan-
de! Under tempelhvalfvet fick hans stoft af biskop C. H. Rund-
gren mottaga de tre skoflarne mull af den svenska jorden.
En insamling sattes omedelbart derefter i gång för att åt
stoftet efter denne "arbetets riddare” bereda ett värdigt hvilorum.
Uppropet gälde företrädesvis John Ericssons hembygd och Verm-
land, men hela fosterlandet deltog i densamma. Slutligen be-
viljade ock Sveriges riksdag efter motioner af de vermländske re-
presentanterna bergmästaren C. H. Lundström i Första och lek-
- torn Gullbr. Elowson i Andra kammaren 20,000 kronor för ända-
målet. När summan stigit till inemot dubbelt detta belopp, kun-
de byggnadsarbetet börja. Arkitekterna Hedlund & Rasmussen
i Göteborg hafva uppgjort ritningarna, och grafkapellet är upp-
fördt af stenhuggerifirman Kullgrens Enka i Uddevalla.
På sin fagra kulle, omsusadt af hembygdsvindar och speglan-
de sig i Daglösvåg, står nu kapellet färdigt, ej af marmor, hvarpå
Sverige är fattigt, men af tiders tider trotsande granit, och har
mottagit till evigt förvar stoftet efter bergsmanssonen från Lång-
banshyttan, hvilken mera än mången och de flesta fått hedra och
gagna färderneslandet. Den besökande landsmannen känner sig
stolt vid denna grift och tacksam mot den stora republik, som
hit återskänkte stoftet, och främlingen månde väl här få intryc-
ket af, att Sverige, om än fattigt, dock håller sina föredömesmäns
minne kärt.
Om landsmännens tacksamhet och kärlek vill det monumen-
tala grafkapellet bära vittnesbörd. Derom vittna ock de kransar,
som medsändes stoftet på dess sköna jordafärd och äfven efteråt
samlats vid kistan. Dessa kransar och minnesföremål tolka äfven
i sin mån den store uppfinnarens historia, ty de hafva anländt
från snart sagdt hvarje plats, der han i lifvet haft sin verksam-
het, och äro nedlagda af personer eller föreningar och korpora-
4
FR rr
FER
je
4
AG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
