Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LIV. Jubelsmulor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 651 —
betraktar dem såsom uttryck både för eder tillgifvenhet och för
Eder minnesgoda trohet mot Edert gamla hemland. Jag tackar
Eder af hjertat derför och förblifver Eder städse välbevågen
Ulriksdals slott den 6 oktober 1897. ;
SOPHIE.
På tal om qvinnan i norden kan jag icke neka mig nöjet
anföra följande, det sista, som publicerades ur den rikt begåfvade
norrmannens, Hjalmar Hjorth Boyesens penna:
"Stort är antalet af ädla skandinaviska qvinnor, hvilkas por-
trätt finnas tecknade i mitt minne. Särskildt vill jag framhålla
en, hvilkens älskliga personlighet likt ett mildt solsken spred
värme och ljus öfver sin omgifning. Den man, i hvars hem hon
var detta solljus, skulle nog vara den förste att erkänna henne
såsom idealet för en god qvinna. Jag har alltid förvånat mig
öfver, huru denna moder till sex barn, af hvilka alla behöfde hen-
nes omtanka och tillsyn, med lugn, blid värdighet kunde fullgöra
alla en värdinnas pligter, vid de stora middagar, hvilka hennes
: mans samhällsställning nödgade honom att gifva, huru hon ända
1 detalj kunde ombestyra detta stora hushåll, huru hon midt i
otaliga omsorger och bekymmer, af hvilka hälften skulle bragt en
man från förståndet, alltid var vänlig och älskvärd och alltid
visade en sjelfuppoffrande hjelpsamhet, som gaf och gaf utan att
vänta någonting igen. Från tidigt på morgonen till sent på
qvällen var hon i oafbruten verksamhet, icke nervöst och bråd-
skande, utan lugnt och stilla och dock räckande till för alla dem,
hvilkas väl på så många sätt var beroende af hennes omtanke,
klokhet och tillsyn.
Klockan sju på morgonen satt hon vid frukostbordet och
slog upp varmt té åt sina pojkar, under det tung snö betäckte
fönsterrutorna och mörker herskade derutanför. Jag tycker mig
ännu se det blida, något fårade ansigtet i skenet af lampan. Hon
påminde dem om deras böcker, så att ingen skulle glömmas, tog
på dem schalar och ytterrockar, kysste dem och gaf dem goda
råd. Sedan fick hon laga pappas frukost, som kom senare, under- ’
gifvet lyssna till hans smågräl öfver de ständiga utgifterna, lugna
hans stundom retliga lynne, hitta på ursäkter för Finas dåliga
betyg, Britas dåliga uppförande, Olofs vana att rifva sönder sina
kläder o. s. v. Det var något lugnande i hennes ord, något he-
lande i hennes kärleksfulla hand, något tröstande i sjelfva tonfal-
len af hennes röst. Hennes "”lifsgerning” var ingenting stort
och märkvärdigt utom för hennes söner och döttrar, hvilka be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
