Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
IV.
Hvi blir i líviskning hvarje ord förnummet?
Hvi dessa smygande och tysta tjät?
På sin förvandling väntar här i rummet
Ett stackars ensamt, jordiskt majestät.
På vissnad panna stora perlor glida,
Men själen är att släppa stoftet sen
Och ryggar än för språnget i det vida,
Som droppen skälfver ytterst på en gren.
Och dock det bör ej kännas tungt att vandra,
Se’n lycka, magt och ära gått förut.
Du är så arm, Christina Alexandra,
Då skådespelet lider mot sitt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
