Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Ja, Dahlberg hade re n fått mer än nog
Af denna yra, som ej ände tog.
Nu vill han resa — hans beslut är fattadt.
Ifrån sitt sällskap säger han sig fri;
At karnavalens fantasmagori
Förliden natt han sista gången skattat.
Likt fjerran toners hrus det ännu gnyr
Uti hans öra, ännu tanken styr
Sin väg bland hopar, ystra, glädjedrucknä.
An ser han dyka upp ur maskers haf
Den fagra fresterskan, som rosen gaf,
Med krumma horn bland lockarne förstuckna.
Från hennes läppar ljöd som trolsk musik:
»Jag älskar dig, jag gör dig stor och rik!»
För kärft kanske den sköna bort han stötte,
Ty då i vimlet åter hon försvann,
En afskedsblick, der genom masken brann
Ett oförsonligt hat, hans öga mötte.
Snoilskp, Nya Dikter. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
