Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ullllllliiiiilllllilliiiiiiiiiiiiiilliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiii S (J E IN i£ IN
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiimiiimiiimiiiiiiimiiiiiimiiiiiiiiiiimiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimmiii
i ett bestickande melodiskt och klangligt välljud, kan
endast ha flutit ur en mästares penna. Det är äkta Strauss,
men i mera ädel och förfinad form än vanligt. De stora
instrumentala massverkningarna saknas helt: orkestern,
reducerad till 36 man, är behandlad i kammarmusikalisk
stil, med ett beundransvärt, motiviskt filigransarbete. Väl
komma fortfarande wagnerska motivvändningar till
synes, men tondiktarens egen fysionomi präglar dock hela
det på betagande skönheter rika partituret: den kärle-
kens lyrik som Strauss här diktat i toner, hör till det
omedelbaraste och mest charmerande han komponerat.
Detta vare sagt utan restlöst undanskymmande av de
kritiska synpunkter man alltid är benägen att anlägga
på den tyske tonsättaren — även i hans förnämsta
verk. Det må bara tillfogas, att Leo Blech vid
dirigent-pulten ånyo gav ett prov på sin överlägsna
interpreta-tionskonst och förlänade Strauss’ krävande »Ariadne» en
musikalisk gestaltning av höga mått.
FRUS
E N
MUSIK
Några reflexioner
till en musikalisk dedikation på det nya Industrimonumentet
Då jag härom dagen — på grund av nyfikenhet,
vetgirighet och konstintresse — besiktigade det nya
Industrimonumentet vid Valhallavägen, överraskades jag av att
finna följande ord inhuggna i stensockeln: »Till Hugo
Alfvéns andra symphonie» (med både ph och e på ändan.
Fint ska det vara.)
Ehuru jag inte rätt väl förstår sammanhanget mellan
en symfoni och ett industrimonument — jag utgår
nämligen från den självklara förutsättningen att professor
Milles inte anser att symfonikomponerandet i våra dagar
urartat till industri — så gladdes jag dock åt detta nya
bevis på musikens underbara förmåga att kunna inspirera
även andra konstarters utövare. Jag hade lättare och
bättre begripit chosen om det stått Till Alfvéns fjärde
»symphonie». Ty den symfonien innehåller ju — enligt
den akademiska sakkunskapen — en försvarlig portion
skälvande erotik, vilken i så fall står i nära samband med
de sköna och nakna kvinnofigurer som dansa någon sorts
svärdsdans runt omkring monumentet.
Men här är i alla fall ett nytt uppslag som man bör
ta fasta på. Varför kunna inte, mer än tillförene, de
beröringspunkter framhållas som onekligen förefinnas
mellan bildhuggare och musiker? Varför skall enbart
indu-strimonumentet ståta med en musikalisk dedikation? Kan
inte övriga skulpturverk få tillgodogöra sig den fantasiens
stimulans som hänvisning till tonspråket innebär? Låt alla
Stockholms bronsgubbar få var sin lilla melodistump
angiven på postamentet. Sen kan ju amatören efter behag
gnola eller vissla den vid avnjutandet av konstverket.
Till exempel Birger Jarls staty. Skulle inte den
berömda Trollflöjtsarian »I dessa fridens bygder» passa här?
Sen beror det ju på var och ens individuella psyke vilken
frid som faller mest i smaken. Hem-, kyrko-, tings- eller
kvinnofrid. Utan vidare grubblerier kan man gott klämma
i med »Finska rytteriets marsch» då man passerar Gustaf
Adolfs torg och »Fjäriln vingad syns på Haga» då man
skall ombord på Gustafsbergsbåten som lägger till vid
Gustaf III:s staty. Om Narvamarschen ligger nära till
hands vid åsynen av Karl XII så är det kanske svårare att
hitta någon lämplig melodi till Carl XIII. Hur vore det
med »Mandom mod och morske män?» Apropå. Säga
stockholmarna fortfarande — liksom i min ungdom —
»Bysten» när de mena Carl XII:s staty?
Vilken tondikt har månne inspirerat Fogelberg till
stamfaderns ryttarstaty nere vid Slussen? Det kan väl aldrig
vara »Napoleons marsch över alperna?»
Det finns en gammal kuplett som lyder: »Blott för
natur hyste jag sympati.» Det är inte omöjligt att just den
har eldat Eldh när han skapade de nakna gubbarna
utanför Stadshuset.
Promenerar man på Djurgården så avlöser den ena
melodien den andra. Går man förbi Chr. Ericsons »Idyll»
så gnolar man helt ofrivilligt på den sköna Helenas
klassiska invokation till Venus: »Kärlek måste vi ha, om än
aldrig så lite» och sätter man sig på en bänk vid Framnäs.
nedanför Jenny Lind, visslar man helt blygt: »Hej på dej,
du gamla primadonna.» Vid Bellmans byst kan man sjunga
valda stycken ur Fredmans epistlar (helst: »Vem är som
ej vår broder minns?») och vid Wennerbergs staty har
man ett rikt urval av »Gluntar» att välja på. Sak samma
vilken. När jag ser fontänen vid Birger Jarlsgatan
inbillar jag mig att någon modern schlager i synkoperad
jazzrytm inspirerat konstnären. Men kanske jag misstar mig.
Även en musiker kan ju hugga i sten. Ibland!
Hjalmar Meissner.
TURÄNDOT INFÖR NEWYORK-KRITIK
Den 16 januari ägde det med stor spänning motsedda
uppförandet av Puccinis Turandot rum på
Metropolitan Opera House. Operan betecknas av Musical
Couriers kritiker som ett habilt, tekniskt fullkomligt verk
av en kunnig librettist och av en kompositör med den
bästa kännedom om konsten att komponera för scenen
sedan Verdis död. Framförandet var slösande praktfullt,
i de stora finalerna i andra och tredje akterna
medverkade nära 600 personer på scenen i artistiskt och
effektfullt arrangerade scener. Mycket beror i denna
opera på kören, som här spelar en mera betydande roll
än i någon av Puccinis verk sedan Manon Lescaut.
Musiken i Turandot har också flera beröringspunkter med
denna opera; de få melodierna i Turandot ha samma
karaktär och form som i detta ungdomsverk, men de
sakna deras friskhet, dramatiska styrka eller lyriska
grace. Den bärande melodien, som höres i gåtscenen och
sedan återkommer i sista aktens fösta scen och i finalen,
är typisk för Puccini — men en urvattnad Puccini.
ANTIKHANDEL
STINA SWANBERG
VÄSTRA TRÄDGÅRDSSAT. 15-17-19
Uppköper och försäljer alla slag av antikviteter.
|ooo|
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
