- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
23

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iiifliliiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN imiiMiiiiiiiiiMiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiii

ner» har prinsen i den uppsaliensiska studenttidningen
Ergos’ julnummer uttalat sig om spex-teater på följande
sätt:

»Hör man ordet teater nämnt i samband med studenter
och studentliv, kommer man alldeles ofrivilligt att tänka
på spex. Spexet är ju den särskilt studentikosa formen
för teater, och kanske studenterna passa bäst till att
framföra och spela spex. Tyvärr har jag icke själv varit
i tillfälle att se något dylikt, men genom hörsägner har
jag gjort mig en ganska klar föreställning därom. Man
kan icke låta bli att tycka att denna konstart blir en
smula enformig och enahanda i längden. Varför spela
icke studenterna värdigare och god dramatik till
omväxling? Väl att märka till omväxling! Jag tror mig
kunna säga, att det är minst lika roligt att spela
»ordentlig teater» som att spela spex. Tillåt mig att draga upp
en parallell.»

Sedan prins Sigvard berättat en del om pjäser och spel
vid den lundsbergska amatörteatern, söker han finna
orsaken till att studenterna mest spexa under det att
skolpojkarna hålla sig till en ofta allvarlig repertoar. Den
kunglige författaren resonerar så här:

»Orsaken är inte så lätt att komma underfund med. Nu
kan man säga det att skolpojkar icke äro tillräckligt
kvicka för att skriva spex. Ja, den möjligheten
förefinnes alltid, men jag tror icke, det är fallet. Nej, jag tror
att åtminstone en orsak, är att studenterna äro en smula
lata. Nu kanske mången opponerar sig, men jag menar
icke så illa. Jag menar, att studenterna äro så vana att
spela spex, att det går s. a. s. av sig självt. Dessutom är
det bekvämast att veta, vad man skall spela, och framför
allt har det blivit tradition att studenter spela spex. Och
där har vi kanske den förnämsta orsaken, ty på få
ställen hålles så mycket på tradition som i Uppsala, och på

intet ställe är man så fäst vid det som är gammalt
och vant.»

Prinsen slutar med en förhoppning, att den litterära
studentteatern och spexet skola blomstra sida vid sida,
och han uttalar en förmodan att han kanske en gång
även blir »biten» av spexspelandet. »Den som lever
får se.»

Ja, den som lever får se! Redan nu har prins Sigvard
emellertid tack vare sin mycket lyckade debut det
teater-intresserade student-Uppsalas ögon intensivt riktade på
sin höga person.

Uppsala i december 1926.

Pir Ramek.

ATT SPELA MOT EN PRINS . . .

»Repetition i morgon kl. 6. Prinsen kommer.»

En dödens kyla spred sig genom min av en kraftig
gåsmiddag upphetsade hjärna. Nu hade jag i en veckas tid lärt mig
att älska en helt vanlig student och nått en viss färdighet och
så kommer där en prins! Farväl vårt ystra skämt. En
förberedande provläsning krossade emellertid alla mina farhågor,
det föll sig lika naturligt (minst) att älska här som där, vilket
visade mig att det är fantasien som spelar — inte jag själv.

Så här ser alltså »ladan» ut bakom »kulitscherna». Stiligt.
Strålkastarna äro gjorda av gamla buckliga karamellburkar
med en lampa fastsatt i botten. På scengolvet finnas
centimeterdjupa hål lagom avpassade för tårna.

Premiär. Generalrepet har naturligtvis gått uruselt — som
det ska. En tecknare var där och karikerade oss och jag för
min del hade gärna slagit honom i huvudet med något hårt
— länge. Sminkören: »Ja, den här nallen slog Mona Mårtenson
igenom i.» Kan inte karl’n tiga! Här är inte fråga om något
genomslag — får vara glad om det blir genomsnitt. — I
titthålet. Usch där sitter Pappa och rektor Stavenov och Baron

Scen6i(d ur <5n s Hugg a

POLVPHON

Det förnämsta
märket

Tolv nya insjungningar
Nya dragspelsinspelningar
Ny skiva för barnen intalad av IiALLÅ/MANNEN
Radiotjänst Farbror Sven

Skivorna provspelas och erhållas hos Musikhandlama Sverige runt!

av CALLE JOHANSSON
av RAGNAR SUNDQUIST
av nivav från

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free