Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■HIIMIIIItHIIIUmillllllhillllHIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIlllll SCENEN llllllllllllllillllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllMIIIIIIIIIHIIMIIKIIIIIII
VÄRLDSKRIG OCH KÄRLEK PÅ DEN VITA DUKEN
Hing 1Sidors ”Den stora paraden” hör till vinterns märkligare filmupplevelser
/tv QUELQU’UNE
Tiden går. Samtidigt med att John Brunius i Sverige
iilmar Karl XII och finska kriget, filmar Iving Vidor
i Amerika världskriget. Alla tre epokerna ha hunnit
hli historia, och filmen, som inte fanns till under de
två första, tar nu med faderlig välvilja och evigt
glupande hunger efter uppslag hand om dem samtliga.
»Den stora paraden» är med all säkerhet början till
en lång rad av filmer, där världskrigets apokalyps får
bilda bakgrund till regissörens individuella syner och
uppenbarelser. Om blott alla bleve lika pregnanta, lika
suggestiva som King Vidors, vore ju allt väl.
Läromästare har väl King Vidor haft, och alldeles
obestridligt är D. W. Griffith en av dem. Hans inflytande
är så påtagligt, att man bara undrar över att ingen
filmkritiker hittills påvisat det. Gåve man sig tid och gjorde
sig möda, kunde många drag och grepp framhållas ur
»Den stora paraden», som nästan kunde sägas i rätt
nedstigande led härstamma från den regissörs vitala hjärna,
som på sin tid gjorde »Världens hjärtan» och »Det
största i världen» till ett par oförgätliga bilddokument från
den förfärligaste hemsölcelse som övergått mänskligheten.
Och så oerhört olika de två paren än äro varandra,
finns det jämförelsepunkter mellan regissörens sätt att
handhava å ena sidan Lilian Gish och Robert Harron
- den utomordentlige, i förtid bortryckte
filmkonstnä-ren — och å den andra Renée Adorée och John Gilbert.
Filmteknikens fenomenala frammarsch sedan den tid,
då Griffith var nummer ett bland filmregissörer, har
kommit hans efterföljare, King Vidor, till godo. I realism
behöver det icke tryta, när det gäller att framställa
bombexplosioner och luftraiders djävulska härjningar.
Ilela apparaten med artilleri, vapen och uniformer går
med lätthet att ställa upp och sätta i gång i en
amerikansk film, även om kanonvagnarna skola framskrida i
ett till synes aldrig sinande tåg över en oändlig, linjerak
vägsträcka, som förlorar sig vid en fjärran horisont.
Naturen själv lyder filmregissörens vilja — att
framtrolla ett sterilt, förbränt, spöklikt ohyggligt No Man’s
Land är för honom en småsak. Smuts och lera finns det
outtömliga förråd av till att dana de lugubra dödens
boningar, som heta skyttegravar.
Ack — det är lätt att leka krig. Det har av ålder varit
en kär lek för barn, nu för tiden är det tillika en lek
för filmregissörer.
Detta är på intet vis avsett att utgöra något
nedsättande omdöme om Vidors film. Han har själv varit med
i världskriget, och han vet, vad han gör. Han vet vilket
helvete han skildrar. Men han är säkert den förste att
medge, att även om de rent regissörmässiga
arrangemangen icke blevo så fulländade i Griffiths krigsfilmer,
vilkas stridsscener filmades mitt ute på slagfälten under
eldgivning och granatregn, så var en större regissör
osynlig närvarande vid deras tillblivelse och gav dem det
dödens adelsmärke, som sätter dem i en klass för sig.
Alldeles som ett aldrig så väl iscensatt skeppsbrott icke
skulle kunna mäta sig i uppskakande realism med en
filmning av Titanics eller Lusitanias undergång, kan
»Den stora paraden» icke mäta sig med de autentiska
krigsfilmer med i övrigt romantiserat innehåll, som blevo
till under krigsåren.
Denna jämförelse tvingar sig på den som haft tillfälle
att se King Vidors förebilder. Men när jämförelsen väl
är gjord, återstår endast att uttala ett obegränsat beröm
över detta märkliga, underbart mänskliga och besjälade
filmverk. Kärlekshistorien däri är icke i sig själv
märkvärdig, men sällan har man på den vita duken sett
kärlekens allvarsamma lek så betagande återgiven i mimik
och plastik, som i scenerna mellan John Gilbert och
Renée Adorée. Rara det greppet att låta två unga av
skilda tungomål förälska sig i varandra och på filmens
stumma scen meddela sig med varandra med ögon- och
teckenspråk är ett fynd av strålande, ömsint spiritualitet,
som rycker fram dessa episoder i ett slags realistiskt
förstaplan.
Så till sist några ord om de två huvudpersonernas
framställare. John Gilbert är namnet för dagen inom
Amerikas yngre skådespelarfalang. Victor Sjöström, som
i en intervju under sitt Sverigebesök i somras kallade
»Den stora paraden» för den bästa film han sett under
det senaste året, ansåg vid samma tillfälle John Gilbert
för en av de mest lovande filmrekryterna. Gilbert har i
»Den stora paraden» sin hittills bästa roll, och ändå
vågar man hoppas, att han — eller rättare hans
regissörer — skall ha något ännu bättre i beredskap för
kommande filmer. I »Den stora paraden» är han nämligen
om inte direkt en avbild av så dock en trogen
efterföljare av Richard Barthelmess. Icke blott utseendet utan
även spelsättet påminner slående om denne — Gilbert
har samma litet nervösa, gosseblyga ryckighet i åtbörder
och minspel, samma underliga allvarsamhet, bakom
vilken man anar en älskvärd tjuvpojke, samma små lustiga,
kräset förnäma airer, som utgöra kvintessensen i
Bar-Ihelmess’ egenartade charm. Men han är hurtigare än
drömmaren Barthelmess och saknar å andra sidan en
del av dennes utsökta förfining.
Renée Adorée är klippt och skuren för sin roll. Den
trubbiga gracen, den sunda, bondska mustigheten i
hennes lilla sprittande person ge hennes franska lantflicka
Indiska Utställningen
Regeringsgatan 28 B
Specialaffär för äkta orientvaror
Rökbord från Kr. 45: —
Kobbs Théer
äro odisputabelt de
finaste
Eleganta
Nyheter’’
aCindkvist
SKOMAGASLY
Sibyllegatan 53, tid Karla vägsn.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
