Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aniiiiii]tiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin SCENEN NiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiNuimiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiHiir
EN SPELSUCCÉS PA OSCARSTEATERN
Sster Safjlin som J3ady ’Jfougfjton o. Qlune Oarfsten som
J3ord ötton i dennes sista 6 e dr if t AlmOerg A Preinits. foto.
faktum, att de »moderna» nyheter teatern kommer med,
med något enstaka undantag äro flera decennier gamla.
Strauss’ »Ariadne» var ju något färskare, då den bara
fyllt sina tio år, men Humperdincks »Kungabarnen» har
ju i själva verket nästan trettio år på nacken. Då det
gäller betydande och allmänt uppmärksammade verk, är
det en oförlåtlighet att först efter ett envist hårdnackat
negligerande under många tiotal år låta vår publik taga
del av dem. Då kan det vara för sent (såsom med
»Pelleas och Melisande»). Men när det rör sig om operor,
som redan definitivt hunnit överleva sig själva, är det ju
fullständigt utan rim och reson att presentera dem som
noviteter och därmed belasta repertoaren. Detta borde
j NYHETER I ALLA SLAGS
PÄLSVAROR, KAPPOR och PÄLSAR på beställning.
Stort rikhaltigt lager. — Reel behandling. — Låga priser.
Körsnär ERNST LUNDH
Telef. 836 56. 25 UPPLANDSGATAN 25. Norr 21072. t
a r
Oscarsteatern fortfar att servera publiken lätt spis och
det nyaste dragplåstret är Lonsdales »The last of
mrs-Cheyney», som ju gjort succés på kontinentens scener och
som nu framförts under titeln Hennes sista
bedrift. Pressen är enig i konstaterandet av styckets
alltför lätta halt och spelets stora förtjänster.
Aftonbladet rubricerar stycket som »underhaltig engelsk
komedi» och av övriga kritici karaktäriserar A. Ö. i Sv. D.
komedien som »den typiska Londonsuccén, sammansatt
av just de beståndsdelar, som kunna tänkas behagliga
för publikens nerver. Vad den bjuder är underhållning
och spänning å tout prix, ingenting annat, en
underhållning som gärna trotsar allt psykologiskt förnuft och en
spänning som direkt utmanar filmen till tävlan.»
Daniel Fallström finner stycket innehålla »allt som kan
reta publikens aptit: det har roliga repliker, det gisslar
det engelska societetslivet, det är sensationellt så det
förslår — snuddar nästan vid detektivpjäserna. — Det
lela är tämligen ytligt. Men det är gjort med rasande
gott humör och mycken blick för vad som sceniskt gör
sig.» E. N—m i D. N. slutligen förmodar stycket vara
»avsett att utgöra en fruktansvärd samhällssatir, och det
säges onekligen en och annan rolig sak, men vi tillåta
oss ändå att se det hela som gräsgrön sentimentalitet
och himmelsblå onatur.»
Fru Brunius som den förtjusande stortjuven mrs
Cheyney var enligt A. B—r »ömsom vek och ömsom
fräck men alltid soligt leende och alltid säker i repliken
som vanligt». Nils Erdmann i N. D. A. fann henne
tilldragande och okonstlad och fortsätter: »Om alla
kvinnliga ficktjuvar ha en sådan grace och en så vinnande
charme fruktar jag, att dylikt folk blir modernt.» Även
Gösta Ekman som den sorglöse och oemotståndlige lord
Dilling vann kritikens synnerliga bevågenhet. A. Ö.
konstaterar, att han »rörde sig som fisken i vattnet i den
unge lordens kyligt spefulla, älskvärt maliciösa
lynnes-sfär. Det är ett nöje att konstatera denna suveräna
lätthet i replikbollningen, ett nöje besläktat med det man
erfar inför en förstklassig tennismatch.» A. B—r: »Gösta
Ekman var sitt gamla jag som förälskad oförbätterlig
odåga med hjärtat — eller det som skulle föreställa
hjärtat — på rätta stället. — Bäste man på plan — när är
på förhand varit desto mer uppenbart för vederbörande
beträffande »Kungabarnen», som aldrig någonsin vunnit
någon nämnvärd framgång ens i kompositörens eget
hemland och vars bedrövliga libretto, redan den, skulle
komma det enklaste kritiska förstånd att reagera. Det
kan vara onödigt att närmare beröra den uppstyltade och
intresselösa handling i sagostil (om den vandrande
konungasonens och gåspigans förälskelse och senare
beklagliga öden), som Humperdinck komponerat musik till.
Och om musiken må bara sägas, att den i troskyldig
Wagner-anda innehåller en del fint kända och
inspirerade partier, särskilt i tredje akten, men att den blir
MARTIN SÖDERQVIST
Pälsatelier - Damskrädderi
REGERINGSGATAN 51 STOCKHOLM
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
