Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■HuuiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiii SCENEN MMiiiiiiiiiiiiiiiiMiimiiiimiiiiiMiiiiiiMiMiMiimiiiiiimmiiiiiniiiimiMiiiimiiniiiiiimMiimiiimmim
DET NYA ÅRETS GLADA UPPTAKT PÅ VÅRA SCENER
En ay de mest betecknande egenskaperna för en revy är som
bekant, att den aldrig är färdig på premiären. Det är först
efter tredje eller fjärde föreställningen som revyn i regel får
den form, som sedan gör den mer eller mindre attraktiv för
den stora allmänheten. Därför skulle naturligtvis en revy
kritiseras först sedan den gått några gånger. Men det är ju efter
kritikens anvisningar som strykningar och omarbetningar göras,
invänder någon. Nåväl, det är sant, men i så fall borde saken
rättvisligen ordnas så, att revyn bleve föremål för ett nytt
bedömande efter omstuvningen.
Dessa reflexioner äro föranledda av det mottagande som
Kar 1-G erhards nyårsrevy 1927 på Södra teatern fått
av kritiken. Det var som man vet icke så särdeles fördelaktigt.
Anmärkningarna voro säkerligen befogade, vilket icke minst
framgår av att teaterledningen tagit dem så ad notam, att när
vi gjorde teatern den äran några dagar efter den forcerade
premiärkvällen, funno vi en föreställning, som var både
underhållande och rolig. Longörerna voro tydligen nogsamt bortklippta,
en del sketcher och kupletter omsorgsfullt tvättade och det hela
gick med en fart och ett humör, mot vilket ingenting var att
anmärka. Publiken var förtjust.
Karl-Gerhard fanns visserligen endast med i form av en över
det hela svävande ande, hans var de flesta kupletterna, i den
ofta kvicka för att inte säga spydiga dialogen spårade man
honom även. Och de nya uppslag, trics och idéer som
presenterades hade han naturligtvis haft med sig hem i gepäcket från
julresan till Paris och Berlin. Valdemar Dalquist remplacerade
honom lyckligt på scenen, han är en revykomiker av Guds nåde
och han har en förmåga att komma i kontakt med sin publik,
som är beundransvärd. Han kan dessutom den sällsynta konster,
att sjunga, eller rättare sagt texta en kuplett, och häri är han
numera faktiskt jämbördig med både Rolf och Karl-Gerhard.
Bland de många kupletter han fått på sin lott är »Han som ville
det» den roligaste och den återges på annat ställe i detta
nummer.
Lill Ziedner är revyns bärande kraft på spinnsidan och hon
visar sig i den ena skrattretande uppenbarelsen efter den andra.
Det är svårt att säga om hon tog priset som lärarinna i den
muntra bridgesketchen, som löntagerskan i den kvicka
radiosketchen eller som Lämé i det moderna mannekängdramat.
Skönhet och fägring har två förnämliga representanter i den
vackra och älskliga Karin Gardtman och den pigga och pikanta
Elsa Wallin. Bland de övriga, som medverkade till det
muntrande helhetsintrycket är naturligtvis Carl Gunnar Wingård,
Anna Lisa Baude, Wilhelm Julinder, som på sistone gjort
betydande framsteg som kuplettsångare, Axel Lagerberg i en
överraskande god Schanchemask och Adolf Jahr, som sjunger bättre
än ban textar.
Jon Ands dekorationer och kostymskisser äro som alltid hos
denne mästerlige dekoratör en fröjd för ögat och Jules Sylvain,
som svarade för musiken, är utan tvivel den bäste i det unga
gardet av nya dirigenter, som nu svänga taktpinnen i de
moderna jazz- och charlestonrytmerna.
En revy, som märkligt att säga framträdde fix och färdig på
premiärdagen, var Från mun till mun av Swasse
Berg-qvist & Co. med kupletter av Karl-Ewert på Folkets Hus’ teater.
Det var utan tvivel den bästa revy som givits på denna scen och
den har även gjort en dundrande och välförtjänt succés. Av
det 20-tal tablåer varav den består voro alla acceptabla och
många verkligt roande. Kar de Mummas bild ur livet
»Borttappat» var en liten pärla av humor och det kan för övrigt sägas
RJaldeman 3)a/quist
i l7{_arf- (/erf)ands nyårsrevy 1927
Karikatyr for Scenen ao Ernst Akerbladh
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
