- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
98

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iiiiiiMiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN ■iiii)>iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiii’

VICEVÄRDSKAPE

Efter tre veckors spänning och väntan har chefsfrågan
vid Dramatiska teatern nu fått sin lösning.
Ecklesiastikministern har tagit grundlig tid på sig för utnämningen,
men så måste man säga, att resultatet blivit det bästa
möjliga. Det har nämligen lyckats statsrådet att förmå
teaterchefen Svennberg att återtaga sin avskedsansökan
och alltså frångå sitt hittills orubbliga beslut att lämna
»vicevärdskapet» vid nationalscenen. Allt är sålunda gott
och väl igen får man hoppas, och man får även antaga,
att herr Svennberg såsom vilkor för sitt återtagande
träffat en överenskommelse med styrelsen, som ger
befattningen så litet som möjligt smak av vicevärdskap.
Styrelsens position måste ju ha varit ganska svag, sedan
den visat sig oförmögen att avstyra en i verksamheten
så ingripande händelse som en avskedsansökan från
chefen mitt under brinnande säsong. Det vore därför icke
så märkvärdigt, om den fått avstå en del av sin makt och
myndighet på bekostnad av en stärkt chefsmakt, också
en lycklig konsekvens av det inträffade.

JUDISK CEACER / SCOQRHOLM

Stockholm är på väg att bli storstad — det är ett oomtvistligt
faktum. De många detaljer, som så att säga bilda storstadens
ansikte, hitta mer och mer vägen upp till vår avlägsna
landsända. Och nu kan man anteckna ännu ett steg i denna riktning,
nämligen tillblivelsen av en judisk teater. Det är Judiska
Dramatiska Amatörsällskapet, som nyligen haft sin förstg offentliga
föreställning i Konserthusets lilla sal. Just ur amatörsällskap av
delta slag ha de sedermera så berömda judeteatrarna i Europas
storstäder och framför allt i Newyork utvecklats och man har
alltså all anledning att fästa sin uppmärksamhet på den blyga
blomma, som nu spirar i vårt kalla klimat.

Språkfrågan vållar visserligen en del svårigheter, då
fram-ställningsspråket utgöres av judarnas speciella tungomål, jid-

var så mycket mera anmärkningsvärd som sångerskan endast
haft några få dagar på sig att förbereda sitt uppträdande och
var fullständigt obekant med sceneriet såväl som med kostymen,
vilket givetvis försvårade den sceniska aktionen.

Fröken Lithzéus hade sin första debut 1925 som Brangäne i
Tristan och Isolde och har sedan tillhört operaskolan.
Dessförinnan har hon dock många års trägna studier bakom sig,
här hemma för fru Brag, som enligt sångerskans mening har
stor förtjänst av debutens goda resultat, och under de senaste tre
ål en i utlandet, bland annat för den nu avlidne sångpedagogen
Scheldemantel i Dresden. Det är att beklaga att vår opera på
grund av den stora anhopningen av unga krafter, speciellt
mezzosopraner, för närvarande icke kunnat binda vid sig denna unga,
lovande kraft.

VID DRAM AT EN

Nu skall det bli intressant att se hur regissörsfrågan
kommer att ordnas, om herr Linden även kommer att
återgå till fadershuset och om Per Lindberg blir fästad
vid nationalscenen. Teatern har behov av dem båda, herr
Linden såsom fullödig representant för den nationella
sceniska konsten —- och det bör väl anses vara en
national-scens främsta uppgift att bevara och odla en så viktig
tradition —■ hr Lindberg som den geniale
experimen-tatorn.

Men Per Lindberg bör känna sig glad över att han
icke blev teaterchef, och han åstundade säkerligen icke
heller posten. Likaledes kunna de övriga kandidater som
nämnts till befattningen draga en lättnadens suck för att
de sluppit undan. Ingen av dem äger den administrativa
och praktiska förmåga, som kunde motivera deras val
eller berett dem utsikter att lyckas. Herr Svennberg
stannar till den 1 juli 1928 och under tiden skall det väl
bli möjligt för någon Ivar Blå att under sin kappa skaka
fram en lämplig efterträdare.

disch, vilket som bekant är ett för ovana öron obegripligt mixtum
compositum av ryska, tyska och polska. Det är ju heller icke
avsett för andra än trosförvanterna, men även bland dessa,
åtminstone ungdomarna, var det nog si och så med
uppfattningen.

Vid sin första föreställning framförde sällskapet Di
Misch-poche (Familjen), livsskildring i 4 akter av II. D. Nomberg.
Framförandet var av stort intresse även för den, som av
språkskäl icke kunde få någon riktigt klar uppfattning av
händelseförloppet. Det hela skilde sig ganska väsentligt från
våra egna amatörspektakel, icke minst genom ämnesvalet
och det allvar med vilket det framfördes. Regissören och
innehavaren av den manliga huvudrollen K. Kraitschik var
den ende i ensemblen, som behärskade scenens uttrycksmedel;
han hade scener där han firade verkliga skådespelartriumfer
och det var inte bara till det yttre han påminde om Ingolf
Schanche. Tämligen goda typer gjordes även av herrar
Ra-ginsky och Grandilsky, medan spinnsidan var betydligt svagare.
Mimiskt-plastiskt stodo damerna på det allra lägsta
amatörstadiet. En som agerade med verklig frenesi var — sufflören,
vilken i upprörda scener hördes betydligt bättre än
skådespelarna. Det inverkade menligt på replikforingen, som genom
ideligt sufflerande blev stötig och osammanhängande. En sufflör
bör väl medverka endast i nödfall. Dessutom hade man icke
tänkt på sceneriet, det rådde oftast en enerverande oro på
scenen, vilket störde i eljest dramatiska moment.

När sällskapet blivit litet varmare i kläderna torde man med
hänsyn till den starkt dramatiska talang, som i allmänhet
kännetecknar den judiska rasen, kunna vänta ännu mera intressanta
teateraftnar.

ODEON

ROLFS NYHETER i sång av Ernst ROLF

i orkester Da jos Hela

NYÅRSREVYERNA i sång och orkester, briljanta elektriska
upptagningar samt nya inspel ningar av Carl Carlson JUL,AlRBO

Finnas hos alla musikhandlare under märke

ODEON

98

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free