Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■mi......... SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiHimiii
BALETTPUBLIK OCH B A L E TT P R E M IÄR
Reflexioner från Operans parkett
Av VERA ALEXANDROWA
Att njuta av och fullt uppskatta en balettföreställning
— det är inte allom givet. På inget annat
konstområde uppnår en dilletant så raska och tämligen
tillfredsställande resultat som i dansen, men ingen annan konst
kräver heller så mycket ihärdigt tekniskt arbete som
just dansen när det gäller professionella konstnärer,
mästerskap, inte dilletantism.
För att kunna njuta av en hel balettföreställning några
timmar igenom kräves en publik med särskilda
förutsättningar: för det första måste den vara i besittning av ett
särskilt organ för balettnjutning och för det andra ha
en underbyggande, om också teoretisk, balettbildning för
att uppskatta tekniken. När en tolvåring sitter vid
pianot och spelar »Jungfruns bön», få pappa och mamma
tårar i ögonen och njuta infernaliskt. Om de få höra
en orgelfuga av Bach njuter de säkert ej av den, såvida
pappa inte händelsevis råkar vara musiker. En djupare
bildning i resp. konstgrenar är nödvändig för att förstå
och njuta av konstprestationer i deras högre stadier,
när dilletantismen viker för mästerskapet. Och detta
är den »breda publiken» sällan medveten om.
Det var en gång en viss grupp konstintresserade, som
en smula föraktligt kallades balettomaner. Varje
balettföreställning fyllde de parketten, frackklädda,
entusiastiskt stämda och — ibland flintskalliga. Men trots det
lätta löjet varmed man omgav dem, voro de ytterst
sympatiska just genom sitt varma konstintresse och man kan
bara beklaga deras försvinnande: de kände till baletten
genom många års erfarenhet och studier (naturligtvis
inte praktiska, det är inte precis nödvändigt att kunna
utföra pliés och kabrioler för att bli förståsigpåare i
baletten, det räcker med några års koncentrerat intresse
och kärlek till denna konst). Balettomaner ha i alla
tider och i alla länder skapat högtstående balettrupper,
ty efterfrågan skapar tillgången.
Hurudan är vår publik i Sverige? Revypubliken
simmar som bekant i salighet varenda kväll. Men på goda
teatrar och konserter? Den har en snål fantasi, en
fantasi som inte går tillmötes. Folk sitter nyktert och
liksom säger: »Här sitter jag som har ruinerat mig på en
dyr biljett i dubbelt förköp. Och nu kräver jag att man
roar mig. Lyckas det dig att rycka mig ■ med ur min
passivitet och immunitet — väl dig. Misslyckas du —
pollice verso!» Och så yttra de sig alls inte eller ytterst
försiktigt över föreställningen, ty de flesta sakna sitt eget
konstnärliga omdöme och vänta på tidningsrecensionen.
Och när recensionen råkar vara nedrivande har de en
obestämd känsla av obehag: nu har man om igen
bedragit oss. Och då släpper man lös sin kritik över
föreställningen, konstnärer, musik etc. Det är ett alltför lätt
och billigt, men betryggande säkert sätt att få rykte om
att vara klok och bildad: man skall kritisera och vara
missbelåten med allt och alla. Den svenska
konstnärskåren arbetar ivrigt, många bli eminenta förmågor, högt
uppskattade i utlandet på den s. k. »kontinenten» (ett
avskyvärt ord: liksom Sverige vore en avkrok, bondvischa).
Jag är riktigt rörd över konstnärernas beskedlighet och
tålamod med en indifferent publik och med en sötsur,
ibland bara sur kritik. Allt detta säger jag nu därför
att jag gått och samlat på bitterhet i några månader och
den bryter ut efter Operans sista balettföreställning, som
man väntade längtansfullt på och som gav stark och
sann konstnärlig behållning, men tyvärr inte möttes med
tillräcklig värme. Jo vars, inropningar och applåder
fanns en masse, men det var inte så som det borde ha
varit och några röster från den »breda publiken» gjorde
mig ännu mera förstämd.
Man skall inte använda Diagilews mått och krav, ty
ingen av de oinvigda vet hur mycket hundraårig
danskultur, ekonomiska resurser (enormt rika ryska
för-krigsmecenater) och huvudsakligen arbete, arbete, arbete
ligger bakom dess feeriska maskineri. För en balett som
»Eldfågeln» fordrades minst ett halvårs repetitioner, ty
den är krävande just i danser för corps de balet, som
äro de svåraste att instudera. Isynnerhet vid denna
musik, som är ljuvlig som porlande vatten att höra på, men
som saknar varje klarare teckning i koreografisk
mening. Det är ju rytmen som dansas och inte melodin.
Man var riktigt tacksam mot hela ensemblen, såväl
solister som koryféer och corps de balet för den goda
anpassningen till den svåra musiken.
Det är svårt att säga vilken av de båda baletterna man
hade den rikaste behållningen av. De äro så olika både
till yltre struktur och innehållet att de inte ens kunna
jämföras. I »Pulcinella» ligger en viss handling som är
klar och genomskinlig, tämligen stereotyp. Man förstår
visserligen ingenting av de agerandes gester och mimik
trots hjälp av programlibretto, men det behövs inte
hel-lér i en balett; dess kärna ligger i dansens utförande.
Man bör inte söka sunt förnuft i dockspelet. Innan
»Pulcinella» kom till fanns det minst ett halvt tjog liknande
baletter, fastän med arkaisk musik, som förresten inte
alls var så dum, åtminstone var den ändamålsenlig.
»Pulcinella» bäres av solister och mindre grupper av
koryféer. Corps de balet är inte med, detta betraktas nu som
ultramodernt i balettväg. Det sista har sina fördelar,
solisterna synas mera i relief och ha värde i och för sig
utan att bilda centrum i gruppen. Deras egenart som
konstnärer och personager träder klarare fram utan den
fladdrande bakgrunden.
Den dominerande stilen var en smula torr staccato,
som ju kräves av en god klassisk balett isynnerhet när
ANTIKHANDEL
STINA SWANBERG
VÄSTRA TRÄDGÅRDSGAT. 15-17-19
Uppköper och försäljer alla slag av antikviteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
