- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
137

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.....................................................................IIIIIIIIII’V......Illllll....Illllllll....Illlll SCENEN MllllllllllllllllimillMMIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIM

EN GOD

Vi ha inget överflöd på komiska krafter inom vår
sceniska värld. Det har påpekats många gånger, men faktum
kvarstår — tyvärr. Men några goda namn kunna dock
antecknas och ett av dem som under senare år väckt allt
större uppmärksamhet är Nils Lundells. Denna senaste sä.
song har skådespelaren haft två goda tillfällen att
manifestera sin talang, nämligen i »Marionetterna» och »Hans
majestät får vänta».

Ivan Hedqvist yttrade en gång till några unga
skådespelare, som med ett visst förakt betraktade
landsortsskåde-spelarnas bittra och bohemiska turer med den skraltiga
Thespiskärran ungefär så här: »Det blir inga riktiga aktörer
av folk, som inte slitit hund i landsorten. Sitt i en
sufflör-lucka på en turné och hör aktörer säga repliker riktigt illa
och slit med små krafter för livet i stora roller — det ger
nog mer än all beskyddande elevskoledrill!» Det är beska
och sanna ord och Nils Lundell kan med fog säga att han
prövat på den sortens skola. 1918 kom han till teatern och
följde under ett par år med alla möjliga små band, som då
och då sprucko med tysta knallar, lämnande
teaterentusiastiska ungdomar att klara upp sitt öde bäst de kunde
och gitte. Nils Lundell gav inte tappt i alla fall, utan
knogade frejdigt vidare på den ovanligt törnbeströdda stigen.
En kort period hos Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht gav
kanske en del lärdomar, eljest blevo dessa första år mest
en svår tid, som gav honom tillfälle att pröva om
entusiasmens eld skulle kunna uthärda alla hårda
regnskurar av vedervärdigheter. Men ingenting stävjade
teaterlusten utan han slet modigt hund och hoppades. Den
första verkliga ljusningen kom, när han blev anställd
hos fru Karin Swanström vid hennes välredigerade turné.
Här fanns uppgifter, en smula arbetsro och — vad som
var värdefullast — verklig sakförståndig instruktion.
Karin Swanström är alltjämt en av våra skickligaste
pedagoger, en av dessa som verkligen ha något att ge och
som ger det av fullaste hjärta. Efter fyra år i denna
stränga och goda skola, där han själv fick tillfällen att
ge goda prov på talang och löften för framtiden knöts
han till Skådebanan och efter ett par års sejour här kom
han till en annan av scenens goda läromästare, Hjalmar
Selander i Göteborg, som liksom fru Swanström kan
betrakta en stor del av den nuvarande
skådespelargeneratio-nen som sina elever. Och så randades då den av alla
resande sceniska krafter åtrådda dag, då han kunde sätta sin
underskrift på ett kontrakt med en stockholmsscen. Intima
teatern under Collijn och Djurgårdsteatern under
samma ledning voro de teatrar, där han först gjorde lycka.
Sedan har han en sommar verkat på Skansens
friluftsteater och har därpå tillhört de Eklundska scenerna,
Blancheteatern, Komediteatern och Konserthusteatern.

Nils Lundell hör om någon till de skådespelare, som
spela på sig själva. Han är en glad garfon och det
rollområde han rår med är ganska klart avgränsat. Tidigare
var det framför allt skärgårdstyper, klippska, muntra,
finurliga gestalter, som han väckte uppmärksamhet med.

IDAR BROMAN

11 A NYBROGATAN

Tel. 75216

ROBES ET MÄNTEAUX

KOMIKER

9tifs J3unde(t AlmHrg * Preinilz’ ro,°-

Men han uppenbarade sig under en tid, då denna genre
ebbade, eljest skulle han väl snart varit en av de främsta
på detta fält. Nu undgick han att stelna i så snäva former
och kan se tillbaka på ett brokigt galleri av lustiga
uppenbarelser. Man skulle kanske kunna säga, att han
framför allt är de ogenerade scenfigurernas tolk. Han
passar för det frispråkiga, det otvungna, det litet —
ociviliserade, om man så vill. Ilan gör ganska lätt en
betjänt till en huvudroll, men han skulle nog göra en rätt
slät figur som herrn i samma hus. I frack passar han
inte — jag minns honom i en pjäs, där han skulle vara
en elegant figur och det var mycket tamt. Men när han
fick kränga av sig stärkkragen, slänga fracken, bli kvitt
det styva skjortvecket och fick spela i enklare kostym,
ja, gärna i skjortärmarna, då trivdes han och då kom
framgångarna tätt. I scenens salonger hör han inte
hemma annat än som tjänare, men som folklig representant
är han ofta storartad.

Det finns skådespelare, som kan krypa in i nästan alla
skinn och alltid komma till sin rätt; Nils Lundell har nu
en gång för alla sin givna typ och han spelar bäst
sådana roller, i vilka han återfinner något av sitt eget vä-

PREISLER Institutet för kostnadsfri
Vetenskaplig tillpassning
av glasögon
J/ MALMÖ: Stortorget 4.
STOCKHOLM: Drottninggat 68, 1 tr.

137

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free