Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.......i.un.....i.... SCENEN ..i....i.i......
nyåpssejoup i S^ndapsrum
Vi hade efter en del irrfärder i södra Sverige så småningom
kommit till den stolta staden Vimmerby, som ju hade stadgat
rykte som hemvist för ett resande teatersällskap.
Vi skulle tillbringa julen i denna för oss, som voro vana vid
de mest hemska så kallade »hålor», rent av livliga stad.
Jag hade genom ett enkelt och förståndigt levnadssätt lyckats
spara ihop så mycket att jag kunde resa hem till Stockholm
och fira julen och återkom alltså på annandagens morgon för
att repetera på det vid alla både möjliga och omöjliga tillfällen
lämpliga programmet »Värmlänningarna», som skulle ges med
tillhjälp av ett par amatörer.
Föreställningen gick för resten inte så illa, om man inte tog
allt för stor hänsyn till att prosten, som spelades av en amatör
från staden, gjorde en enorm skrattsuccés, vilket ju inte precis
är meningen. Denne amatör var en mycket säker sådan, som
hade spelat Löparnisse vid en del amatörföreställningar och
som även nu hade beräknat att få framträda i denna tacksamma
uppgift, men han fick nöja sig med prosten, vilken dock inte
tillfredsställde hans ärelystnad.
I de mest upprörda scener gjorde han en del tillägg och
grimaser, som publiken genast tog emot som utslag av dräpande
humor och skrattade så fort han visade sig. Men som sagt,
annars var det hela utmärkt — tyckte jag.
Efter några hastiga besök på en del småplatser i Småland
hamnade vi i Ankarsrum, där vi skulle förljuva nyårshelgen
med några föreställningar i en lokal, som det verkligen
behövdes stor fantasi för att benämna teater.
Vi byggde emellertid upp en scen och satte upp våra egna
dekorationer, mycket egna för resten, de bestodo nämligen av
några rullar tapeter, samt ett par skynken.
Vi kom fram på nyårsafton och skulle inte spela förrän på
nyårsdagen, så vi hade bestämt oss att fira en liten julafton
tillsammans under riktigt festliga former.
Men festliga former i ett samhälle där det inte ens fanns ett
hotell utan vi bodde utplanterade här och där i stugorna, var
ju inte så lätt att åstadkomma. Men min värdinna, som
verkligen inte tara hade god mat utan även ett gott hjära, lovade
att ordna en nyårskväll för hela sällskapet. Och hon gjorde det
verkligen riktigt trevligt för oss med fisk och gröt och allt vad
man rimligtvis kunde begära — i Ankarsrum.
Mannen, en stor stark bjässe, deltog också i den allmänna
glädjen, fast han så småningom blev något för glad och ville
visa oss hur stark han var.
Han hade aldrig varit på en teater, men sett en del resande
akrobater och atleter, som hade haft soaréer i Ankarsrum.
Han visste att vi skulle uppträda på något sätt, men kunde
inte få klart för sig arten av våra prestationer, utan ville absolut
ha oss till cirkusartister. Han hade på det allra bestämdaste
fått för sig att jag var någon sorts »lyftare» och ville att jag
skulle visa mina konster.
Mina kamrater understödde honom och berättade hårresande
historier om min styrka, att jag ensam lyfte ett piano o. s. v.
Jag, som inte kunde lyfta något annat än min lön och det var
inte alltid jag lyckades ens med det.
Under tiden som vi delade ut små lustiga julklappar, som vi
hade ordnat åt varandra, inga dyrbarheter just, för det hade
vi inte råd med, utan korta varor med långa verser om de
händelser, som mött oss på våra resor, hade han eldat upp
sig till verkligt raseri och fordrade på det bestämdaste att få
bryta arm med den långe »lyftarn», varom inte, så skulle han
lyfta ut hela sällskapet ur sitt hus.
Det blev allmän uppståndelse, och i den allmänna
villervallan lyckades jag smita med en kamrat som bodde i en annan
del av samhället, annars vet jag sannerligen inte hur det hade
gått med min visserligen långa, men inte allt för kraftiga
lekamen.
På morgonen vågade jag smyga mig hem.till frukosten och
lugnades då med den glada underrättelsen, att han låg och sov
ruset av sig och förmodligen inte orkade med några kraftprov.
På kvällen hade vi bjudit vårt värdfolk på teatern där vi
diga elever, som uppträdde utan sin lärarinnas skydd.
Och denna självständighet blev ödesdiger för dem, ty
damerna Rachel och Marja uppfattades som redan
färdiga konstnärinnor, vilket de inte voro och säkert heller
icke göra anspråk på att vara, därtill verkade de för
ärliga. Deras förmåga står ännu i groningsstadiet, både
vad teknik, skapande fantasi och danskonstruktion be-
träffar. Likaså horde musiken väljas mera omsorgsfullt,
ty den var ohjälpligt utsliten och utdansad av alla
dansöser. Det finns ju och skrives vartenda år både vacker
och mindre banal musik. Men huvudbristen är att de
unga damerna gått för tidigt från mästaren. Ännu flera
års arbete och välkomna då igen!
Vera Alexandrowa.
/3 •’ t / är och förblir JmJiptOTlS Ve det bästa. -r TT^AT</^>vT*vT år våridens största och JL/i-X; JL vy J-N förnåmsta Téfirma. BLOMMOR7" „™,. EMELIE ÅQUIST & C:o [ Birger Jarls gatan 6, Hornsgatan 29 D, Götgatan 49. ARTISTRABATT |
FÖR BAL- OCH MASKERAD-SAISONEN STOR SORTERING AV MODERNA CHIFFONBLOMMOR 3 t Biblioteksgat. i IDA HAGLINDS Eftr. Tei. n. 16353 A.-B. NILSSON & LINDMAN CIVIL’ OCH Birgerjarhgatan 15 MILITÄRSKRÄDDERI STOCKHOLM Telefoner 80 55. Norr 53 81
i
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
