Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■IIIIIMMIIMIIMIUIIIIIIIIIIIIIillHnilllllllllllllllMIIIHIIIIIIIMIIIIIIIMIMIMIHIIIIIIIIMIMIMIIMMIMIIIIIIIIMIII SCENEN
Iramgång. Men Beethoven, som utan någon egentlig
orsak trodde sig ha blivit ekonomiskt förfördelad,
återkrävde sitt partitur och omöjliggjorde därigenom
framgångens fullbordande. Det dröjde sedan ända till 1814,
innan Fidelio — i sin tredje och slutliga version — kom
upp på scenen, denna gång för att stanna kvar där och
slutligen erövra världen.
Men såväl intill denna tredje Fideliopremiär som
efteråt var Beethoven nästan ständigt på jakt efter goda
operatexter. Hans föresats att helt ägna sina krafer åt
dramatisk komposition framgår av det brev han 1806
skrev till hovoperans i Wien nya styrelse. Beethoven
ansöker däri om kapellmästarposten och erbjuder sig
att årligen komponera minst en stor opera, en liten
operett eller ett divertisement, körer och
tillfällighetsstyc-ken. I gengäld fordrar han 2,400 Floriner som fast lön
per år, dessutom hela inkomsten av tredje
föreställningen av varje egen opera samt en gång om året en
»Benefice-Akademie» i någon av teaterbyggnaderna.
Hans anbud förbigås. Beethoven träder då i
förbindelse med den ena textdiktaren efter den andra, ivrigt
sökande, i början vanligtvis begeistrad, men efter ett
noggrannare övervägande skarpt kritisk, ratande, omöjlig
att tillfredsställa. Längre än till förberedande
underhandlingar och textgranskningar kommer det sällan.
Någon enstaka gång har han dock redan hunnit skissera
ett motiv eller ett tema. Ett par gånger har han
före-kommits av andra komponister, som behandlat samma
ämne som han utvalt åt sig.
Icke fruktan för sin underlägsenhet, endast ekonomiska
och teaterpolitiska hänsyn avhöllo Beethoven i sådana
fall från att fullfölja sina föresatser. Bland dem som
skrevo för honom voro de flesta genomsnittsdiktare, en
del skickliga och teaterkunniga versmakare, ett par
genier. De senare buro namnen Theodor Körner och Franz
Grillparzer. Den store österrikiske dramatikern gjorde
allt för att bereda Beethoven tillfälle att utveckla vad han
ansåg vara dennes musikaliska egenart. Men även
av detta samarbete mellan det dåtida Wiens två största
andar blev ingenting annat övrigt än — eftervärldens
beklagande av dess fruktlöshet.
Beethovens musik till »Coriolan» föranledde detta
dramas diktare, Heinrich Collin, att omarbeta Shakespeares
»Macbeth» till operatext. Texten till en och en halv akt
låg färdig, då Collin plötsligt tröttnade och upphörde.
Auschutz berättar i sina memoarer, att då han under
ett samtal med mästaren så sent som 1822 förde
Macbeth på tal, Beethoven fäste en »genomträngande, nästan
demonisk blick på honom» och hastigt yttrade: »Jag
har också redan sysselsatt mig därmed. Häxorna,
mordscenen ... sömngångarscenen ... Macbeths dödsraseri.»
Blixtsnabbt jagade hans fantasi igenom dramat, och helt
oförmodat tog han farväl av skådespelaren och rände
iväg hem, tydligen inspirerad av samtalet.
Denna episod är ett vältaligt vittnesbörd om den store
symfonikerns förmåga att se och känna
sceniskt-drama-tiskt. Bekker, som anför den, vederlägger därmed sitt eget
påstående, att Beethoven icke skulle ägt »den sanne
dramatikerns allt besjälande skaparkraft». Man behöver
blott tänka på Pisarro i Fidelio för att inse hur
träffsäker Beethovens penna var även då det gällde att skildra
en moraliskt så motbjudande typ som denna. Tänkvärd
är också månsidigheten i hans outförda dramatiska
planer. Odysseus, Bomulus och Remus, Bacchus, Faust —
se där ett litet urval blott. Att eftervärlden här gått miste
om höga musikaliska värden har den endast Beethovens
kräsenhet ifråga om dramatik att tacka för. Själv var
han icke alltid klart medveten om de dramaturgiska
svagheterna; han reagerade instinktivt, genom att
komponera mindre god musik eller — ingen alls. Ett tag
ville han t. o. m. bli sin egen textdiktare. Den mödan
besparades honom, ty han ägde icke gåvan.
KUNGL DRAMATIK
PÅ
KUNGL DRAMATEN
Prins Wilhelms nya
skådespel Ombord
har haft premiär på
nationalscenen,
urpremiären ägde som
bekant rum på
Svenska teatern i
Helsingfors i höstas. Jon-And
svarar för den
dekorativa inramningen,
och här bredvid
synes hans scenskiss till
första akten.
Skiss av fon-3lnd tid första aktens dekoration i Om 6 ord
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
