Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miiittiiimiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiimiuiiiiiiraiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiitiiii SCENEN iiiiiiiiinuiMiiiHiiuiiniiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuHiiiiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiraiiiiiuiiiniitiiiiiiu*i
GÖTA LJUNGBERGS
FÖRSTA BERLIN-ÅR
Inom kort avslutar Göta Ljungberg sin första säsong
vid Staatsoper i Berlin, ty redan den 1 maj beger hon sig
till London, där hennes ärofulla gästspelsengagement på
.Covent Garden då börjar. Sångerskan kan vara lika
belåten med den nu avslutade sejouren som både publik
och kritik varit det med henne under denna tid. Det har
varit en oerhört arbetsam säsong men arbetet har också
krönts med mycket vackra framgångar.
Göta Ljungbergs första roll på den tyska scenen var
Mona Lisa, som hon sjöng för första gången på tyska,
vilket även var fallet med Tosca, nästa stora parti. Dessa
båda sjöngos i september månad och den 16 oktober
utförde fru Ljungberg sitt glansparti, Salome. Dessa tre
operor dirigerades av Richard Strauss. I november firade
hon en stor triumf som Chrysotemis i Elektra under
Kleiber. Vidare uppträdde sångerskan i december och
januari som Elsa i Lohengrin, för första gången på tyska,
Elisabeth i Tannhäuser och Els i Schrekers Schatzgräber.
Alltså tre nyinstuderingar på tyska och två helt nya
partier, nämligen Chrysotemis och Els, på fyra och en halv
månad.
Under denna tid sjöng fru Ljungberg dessutom för
första gången i radio Elsa med Urlus som Lohengrin samt
i februari Elisabeth med Schlusnus som Wolfram och
Urlus som Tannhäuser. Vidare medverkade sångerskan
gravitetiskt som traditionen ibland anses kräva utan med
fjäskande beskäftighet och ivrig, nästan rörande
välmening. Botten, vilkens roll på ett alldeles förträffligt sätt
utfördes av den även som lustspelsförfattare kände Toni
Impekoven, dominerade hela gruppen; de övriga
framträdde mera som komparser. I denna gestalt gjorde
dramat ett starkt intryck, och fråga är om icke en dylik
utformning kommer Shakespeares intentioner närmast.
Det är den moderna regiens uppgift att i framförandet
låta förnimmas en återklang av den ton som helt visst
karaktäriserade dramat, då det för första gången gick
över scenen i en ståtlig engelsk slottssal inför en publik
av högättade lorder och sköna damer i spetsar och tung
brokad. Utgångspunkten för regissören är i detta fall
Theseus ord till Hippolyta i första scenen:
Hippolyta, jag friade till dig
med svärd i hand och vann med våld din kärlek.
Nu gör jag bröllop i en annan ton,
med prakt och ståt, triumf och gästabud.
De lyriskt-fantastiska scenerna behöva givetvis därför
icke skjutas för mycket åt sidan och ej heller de burleska;
det gäller endast att avväga framförandet så att intet
element får göra sig gällande därhän att det bryter mot
dramats grundackord, den glansfulla, adligt stolta
fest-spelsstämningen.
vid festkonserten i Bryssel med anledning av
furstebröllopet.
I januari fick sångerskan åtta nya roller. Vid sidan
av ’dessa har Kundrys parti i Parsifal omstuderats från
svenska till tyska för Covent Garden och en ny stor roll
instuderats på italienska, nämligen Puccinis Turandot.
Bland nya roller på Staatsoper märkas Aida och Senta.
Under gästspelet vid Covent Garden kommer fru
Ljungberg att sjunga Kundry, Sieglinde, Gutrune och
Turandot. Sedan återstår ännu en kortare period på
Staatsoper, varunder sångerskan skall sjunga Donna Leonora
i Verdis La Forza del Destino, som återuppstår på
Staatsoper i den berömde tyske diktaren Werfels nya
översättning. Under uppehållet i London blir det även
grammo-foninsjungningar vid His Master’s Voice. I juli månad
hoppas Göta Ljungberg få ett par månaders semester,
som hon kommer att tillbringa i Italien. En vila, som
sannerligen synes välbehövlig!
SIN EGEN KRITIKER
Av VERA ALEXANDROWA
Inte mången konstnär torde vara i dylik avundsvärd
situation: att skriva en kritik över sig själv. Visst finns
det andra intelligenta och bildade personer i denna
tidskrift som jag har äran vara medarbetare i... Men jag
vet att man aldrig kan lita på folk: kanske avundsjukan
skulle segra över rättrådigheten! (Indignerad protest från
Scenens redaktion!) Säkrast är att jag själv åtager mig
denna delikata uppgift. Alltså med Guds hjälp:
Torsdagen den 31 mars uppträdde på Musikaliska
Akademien en dansös som kallade sig Vera Alexandrowa. I
hennes förkärlek för barbariska färger röjdes hennes
extraktion. Att hon inte kommer att gå under på grund
av bristande självkänsla är tydligt, då hon förutom att
dansa även anser sig kunna skriva i tidningen,
komponera och rita sina kostymer och, last but not least,
vara kokkonstnärinna — som det framgick ur en
intervju med henne: hon kan koka hårda ägg!
Endast sterila sinnen kunde vara oemottagliga för den
begåvade lconstnärinnans utsökta prestationer, när hon
med 32 snurrningar till höger uttryckte sin längtan efter
det ouppnåeliga, försvinnande Idealet, med nya 16
snurrningar uttryckte att hennes hjärta är brustet och hon
är besluten att gå i kloster. Symbolikens språk var så
rikhaltigt att åskådare t. o. m. i en enkel plastisk
handrörelse förmodade ett korstecken! Men det var det inte,
ty som bekant tillhör V. A. den »rättrogna» kristna
trosbekännelsen — och vad skulle den Heliga Synoden ha
sagt om korstecknets profanering vid något så syndigt
som dans?
I några danser röjde dansösen ett visst behagfullt
väsen, parat med en långt driven fingerfärdighet;
and-ningstekniken lämnade ingenting övrigt att önska, den
kunde vara värdig t. o. m. Nurmi.
Och så hade man även glädjen att se små elever, alla
av svenskt ursprung, det försäkrar konstnärinnan på sitt
POLVPHON
Det förnämsta
märket
Hör Martin öhmans glänsande insjungningar på Polyphon-skivor
|
Alla melodierna från KarLGerliariL Nyår§revyer och
Revyn “Från mun till mun“
Säsongens största schlager-melodier: När kommer du och ser — De’ ä’
Jonssons egen — Min lilla Mascot — På dej min vän jag — I silverskiud I
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
