- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
280

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■HuuMiiiiiiiiiiiiiiiiiimimiiiimiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiii S C E N E N .........................................................................................................................................

Sdiif) sHaffsien ocf) ’.({afle 0{incf) i ({Farinel(i

jämförelsepunkter i det avseendet. Storan sökte sin lycka med
»Farinelli» som sagt. Att denna pjäs skall bli en lika stor succés
som »Cirkusprinsessan», har ingen ens vågat hoppas. Därtill är
den för mycket till åren kommen och — för vacker! Zumpes
musik är inget klåparegöra, den uppvisar partier, som tåla
jämförelse med vilken mästeroperett som helst. Att Strauss stått
fadder är ingen skam, snarare en förtjänst. Auditoriet på
premiärkvällen föreföll också över hövan nöjt och belåtet. Detta

undrar ingen på. Alla gjorde sitt bästa, och man hade haft god
tid på sig för instuderingen.

Kalle Kinch som Farinelli var idealisk i ett avseende: han
rörde sig och förde sig som en aktör. Att han inte mäktade
med sångpartiet, varder honom förlåtet. När man har sjungit
»Cirkusprinsessan» sjuttiofem kvällar i rad och därtill är kav
hes på premiärkvällen, är man ursäktad. Flottare Farinelli
torde man, trots allt, få leta efter här i landet. Ilans fru var
Edith Hallstén. På henne funnos inga fel. Gode gud, när man
kan sjunga som hon och le och skratta som hon, då är det
en dödssynd att övergiva tiljorna och helt lättsinnigt kasta sig
ut i privatlivet. Får vi be om ett litet uppskov. Eller en
kom-pi omiss åtminstone.

Kungaparet Köhler-Zetterman må icke heller glömmas.
Fröken Köhler ser ju alltid ut och för sig som en drottning, och
hr Zetterman äger nu en gång Stora teaterns mest sympatiska
och välskolade stämma. Fröken Bengtssons omfångsrika
över-hovmästarinna var desslikes av prima sort, äktspansk utan
och innan. Nämner man hrr Strandman och Marcus Larsson
till sist, så är det ingen oartighet. De företrädde den gamla
goda buffatonen på ett alldeles förträffligt sätt.

Så alldeles på sladden komma de heller inte. Matti
Rubinstein och Paul Kanneworff skola ha sin beskärda anpart av
ros och ris. Operetten gick utan krångel, vad det musikaliska
angår. Detta har blivit en vana, när hr Rubinstein för
taktpinnen. Den dekorativa ramen verkade smått experiment. Att
göra första akten i Suecia Antiquamanér var inte lyckat.
Scenbilden snörpte åt folklivet i mycket hög grad. Andra aktens
uppsättning var däremot magnifik, både vad dräkter och
dekoration beträffar.

Summa summarum: »Farinelli» var en god revansch för den
felslagna »Förlovningsfesten». Operetten — icke operan — är
nu en gång mammas gata för Storan med de krafter teatern
förfogar över. Pa//.

OSLO. — Nationalteatret har nyligen slagit ett stort slag med
uppförandet av Ibsens Härmännen på Helgeland i
fru Johanne Dybwads iscensättning. Ronald Fangen skrev efter
premiären i Tidens Tegn bland annat: »I sin underbara
iscensättning av »Gengångare» uppnådde fru Dybwad att visa hur
oavhängigt Ibsens mästerverk är av tid och rum — hon sprängde
helt och hållet alla naturalistiska ramar, vi befann oss i stora
hallar, vars pelare pekade tillbaka till tragediens upprinnelse:
till Grekland. — Något liknande har tydligen varit i fru
Dybwads tankar även denna gång. — Men denna förenkling och
detta framhävande av tragedien, som verkade så lyckligt i ett
verk som »Gengångare», den kolliderar i »Härmännen» med
själva sagan. Den framhäver nämligen icke bara själva det
tragiska ämnet — den framhäver också allt det som
nödvändigtvis på oss måste verka parodiskt och ytligt och
teatermässigt. — — Hjördis spelades av fru Dybwad med mäktig styrka,
intensitet och desperat patos, nära i släkt med Medea liksom
hela instruktionens läggning.»

CLARA EKSTRÖMS ^0.(106stor g 3 StocGfjoCm SPORRONG & CO. PO RTRÄTTM ED AL J E R 4 \ Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran.
VÅRNYHETERNA I DAMVÄSKOR ALLTID FÖRST 1 ♦♦ 23 Kungsgatan JSl. S BL Kungsgatan 23 DC.Tbudensjyn Hovjuvelerarc. Operahuset, Sthlm.

280

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free