- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
304

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«iinitiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii»iiiiiiiiiiiii SCENEN iiHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinniiiiiiimniiiiiiiiiiiniH»

ANTOINE TROR PÅ TEATERNS RENÄSSANS

Frankrikes mest frejdade teaterman intervjuad av Scenens korrespondent

lös teaterförening, som några intresserade kontorister hade
stiftat — Le Cercle Gaulois kallades den. Antoine valdes
till klubbens teaterledare och med stor energi gav han
sig i tu med de unga arbetarnas och arbeterskornas
repertoar. Han fick smak för teater, som redan — om
än mera vagt — hade lockat honom så smått som barn,
och snart upptog hans ledning en tydlig konkurrens med
en liknande klubb, Cercle Pigalle, som självaste Sarcey,
Le Temps’ mäktige teaterkritiker, då och då hedrade
med ett besök och en liten uppmuntrande anmärkning i
sin veckokrönika. Le Théåtre Libre formar sig fastare
och fastare, Antoine är snart hänvisad till sina egna
medel på grund av sin dristighet och sin ständigt
växande benägenhet för nya strömningar som Le Cercle
Gaulois’ fredliga unga människor icke vågar följa, sliter
som en häst för sina ideal; långsamt med otrolig flit
och uthållighet banar han sig väg framåt i litteraturen
och plötsligt en dag tager den unge kontoristen avsked
från gasverket. Nu är det allvar, och den nye
»direktören» sätter sig till att planlägga sitt program.

En barack — hans första teater

9tndvé SÆntoine

André Antoines verk har blivit grundvalen för vad
teatern i hela världen är i dag — och den princip han
följt i den revolution han vållade är densamma som
impressionisterna i målarkonsten: naturlighet. Det låter
så enkelt, men det föreföll ytterst invecklat — ja,
»onaturligt», för en publik, som i snart en människoålder
hade vant sig vid en Dumas’k romanfabriks produktion
eller vid de Hugo’ska bravaderna — och som slutligen
från den italienska komediens tid var van vid att
skådespelarna spelade med publiken och vid varje tillfälle
vände sig till den. Även om detta samspel i slutet av
förra århundradet var inskränkt till att de agerande
talade till salongen i stället för till sina medspelare, så
var dock de idéer som Théåtre Libre gjorde sig till
talesman för och som bland annat bestod i att tala
inbördes på scenen och om så behövdes vända ryggen till
åskådarna, fullkomligt stridande mot goda teatermaner.
Théåtre Franfais angav tonen — vad därutöver förekom
var av ondo, och Théåtre Libre började sin karriär som
ett svart får.

Kontoristen som reformerade
Europas teater

På ett gasverkskontor satt på 70-talet en ung kontorist —
han hette André Antoine. Sagan började med en anspråks-

Innan han tog avsked som kontorist hade han författat
en broschyr som gav begrepp om hans idéer. Då hans
tid var upptagen hela dagen arbetade han om aftonen,
han skrev till var och en som han trodde kunde
intressera sig för hans förehavande — det var 1500 brev och
han arbetade till ljusan dag i sin enkla kammare. Då allt
var färdigt sprang han också och lämnade breven på sina
bestämmelseorter, ty han var för fattig att sända dem
med posten. Han arbetade många nätter från klockan
tio på aftonen till fem på morgonen; sin sista nattliga
vandring gick han till Clemenceau, fallfärdig av
trötthet. Jag nämner detta lilla drag för att det möjligen
mer än många ord skall kunna giva ett begrepp om
denna unga viljas styrka.

Monsieur Henri de Regnier, Le Figaros litteräre
kritiker och en av symbolismens mest framträdande
personligheter berättade mig om en av de första
föreställningarna under Antoines ledning. Det var redan i Cercle
Gaulois, i en liten enkel barack uppe i Montmartre, men
dåtidens största namn var där: Dumas, Daudet, Sarcey,
Henri Becque och Goncourt — och där fanns entusiasm,
samma religiösa stämning som i en liten av samfundet
misshandlad sekt, som håller bönemöte. Den första stora
händelsen i Théåtre Libres historia var uppförandet av
ett skådespel av Tolstoy, »La puissance des tenébres»
(Skuggornas makt) — ett enstämmigt skri steg upp från
pressen av förtjusning, av förvåning och av förfäran,
och den lilla scenen var på en gång fastslagen som
diskussionsämne.

304

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free