Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMUHIlllllllllllllllMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIlimill SCENEN
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiim»
FIN FINAL FÖR OSCARSTEATERN
\7iapin Swanslröm som Garrie, (Jvan ^Jfedqvist som (jr.org
(grafton i (Bättre foCfc Almberg <fc Preinits, foto.
Oscarsteaterns sista program för säsongen — ty vi ta
för givet att det kominer att stå sig spelåret ut — blev
en hejdundrande skrattsuccés. Vi ha sällan bevistat en
premiär med en publik i ett sådant skratt- och
applådraseri som vid framförandet av B ä 11 r e f o 1 k av en
amerikansk-engelsk författarfirma, i vilken namnet Avery
Hopwood är i tacksamt minne sedan »Gröna hissens»
dagar. Det är ju en gång för alla så, att när vårsolen
börjar lysa och kvällarna bli ljusa och ljumma, då är
det ingen idé för teatrarna att spela för folk med
litterära pretentioner — då vill man ha roligt på teatern och
ingenting annat. Och med en så utomordentlig
lustspels-ensemble som Oscarsteatern förfogar över, förstår denna
nytta — men ni förstår jag måste arbeta; en fortsättning
av mina »Minnen», åren vid Théåtre Antoine, har jag
liggande färdig men jag har icke fått tid att trycka den
— och åren vid Odéon, de sista innan jag helt drog
mig tillbaka, hinner jag väl aldrig »återuppleva» och
fullborda!
Ole Winding.
scen också konsten att roa sin publik. Publiksuccén var
alltså ett faktum — låt oss då höra vad presskritiken
hade att säga.
Daniel Fallström konstaterar visserligen, att
Hop-woods lustspel icke äro några fullgångna mästerverk
»men det finns ett frankt gåpåarlynne hos dem som
oemotståndligt tar publiken. Och vad tjänar det till att
reflektera när man ändå måste skratta? Visserligen
förefaller det hela allt emellanåt litet väl osannolikt och
fantasifullt, men så kommer en galet uppsluppen
situation eller replik och blåser förståndet långt för hin i
våld.» Och E. N—m i D. N. skriver: »Lustspelet eller
farsen, som man lika gärna kunde säga, har inga
skarvar att uppvisa, det flyter i väg med en jämn och
glittrande fart, som aldrig saktar av eller står stilla, och
. m
Kugo (Björne som Jimrij (Masters, (Margit (Manstad som
(Marion i (Bättre f o L ti. ALmuerg .(■ Preinits, foto.
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
