Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.............................................................................. S C E N E N IIMIIIMIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIUIIIIIIINIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
Tjotlie RSeffman
tyvan tyfedqvist — IR ar in Swanström i RU ät tve fold
Utamfcatyv for Scenen av Srnst Jii<cv()tadfj
stänker ett pärlregn av gott humör och tjuvpojksaktighet
omkring sig hela tiden.» Det var dock framför allt spelet,
som hemförde segern, och främst trion Tollie
Zellman-Ivan Hedqvist-Karin Swanström. Den förstnämnda satte
våra sura kritici i riktig extas; hör bara på Daniel
Fallström: »Hon elektriserade och hänförde publiken. Det
var inte teater längre, det var inte ett tämligen knepigt
hopgjort lustspel det gällde — det var livet självt. Den
andra akten blev genom henne nära på en upplevelse.
Tollie är inte bara en alldeles underbar svensk
skådespelerska — hon är en comédienne som de berömda
kontinentala scenerna för ögonblicket knappast kunna
uppvisa maken till. Den rent av förbluffande natur hon kan
förläna replik och ögonspel försätter publiken i en
stämning som endast stor konst kan åstadkomma.» Fru
Swanström spelade naturligtvis gammal fin och
dis-tinguerad dam, vilket, enligt St. D. »blivit hennes
specialitet. Men denna gång är hon dessutom dum, ful och
bornerad samt i likhet med sin ungefär lika dumma,
fula och bornerade bror, hr Hedquist, läspande. Båda
kunna gott ensamt ta åt sig äran av de roliga figurer
de framställa. Författaren har lämnat dem föga hjälp.
De ha skapat av intet.» Margit Manstad hade en lycklig
afton som käck och bortskämd nutidsflicka. E. N—m
fann henne »helt enkelt bedårande i apparition och spel.
Man skulle inte velat lägga till eller ta ifrån någonting.
Dora Söderberg var så näpen och dygdig som krävdes
av hennes balettflicka, och det var allt som kunde
begäras.» Av de övriga var Mathias Taube enligt St. D. »en
elegant nutidsfader med grått i håret, fördragsam och
tålmodig. — — Hugo Björne försökte spela chaufför och
folkets son med stålvilja. Lyckades rätt bra i första
akten men blev sedan efter vanligheten lyrisk och
skälvande på målet. Ragnar Billberg hade fått den
ovannämnde traditionella lorden på sin lott, men
presenterade näppeligen någonting annat än en ganska matt
karikatyr.» Daniel Fallström är snällare: »Mathias Taube
var alldeles utmärkt som Lennox, en riktig hedersman,
Hugo Björne bra som chauffören, Bagnar Billberg hade
som lord Bockmere fått en komisk roll, som passade
honom och Nils Ohlin — obekant namn — visade gott gry
som Bertie.»
Måhända hade publiken roligare än författaren
ursprungligen menat — de små moraliska pillerna
betraktades mest som enbart roliga sockerpullor! Detta kanske
berodde på skådespelarna och var säkerligen också
lyckligast för pjäsen, som just på skrattets vågor fördes in i
den säkra hamn, som heter publiksuccés.
Carl E, Nordberg
Norrmalmstorg 41
DÅMSKRÅDDERI & PåLSåTELIER
PARIS- OCH WIENERNYHETER FÖR SAISONEN NU INKOMNA
&
HB
-~ÆQ.tie6oLagei
^ofjn R). JBöfgren <£ Go.
Siden-, tyflle- oef) RBomullstygev
iTredsgatan 3 — Stoc&fjoCm
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
