Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•iNiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiMiuiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN
.iiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitnr
FEMTE NORDISKA MUSIKEESTEN
Scen ur JSeonova Gfirisiina
Under tiden 1—8 maj äger den femte nordiska musikfesten
rum i Stockholm under medverkan av Musikaliska akademien,
Kungliga teatern och fem andra musikaliska institutioner och
sammanslutningar i Stockholm. Programmet upptager en finsk,
en dansk, en norsk och en svensk orkesterkonsert, två
kammar-musikmatinéer samt fyra operaföreställningar med Per Gynt,.
österbottningar, Adils och Eiisiv samt Den kongelige Gæst och
Leonora Christina på programmet. En kommitté med
kronprinsen som ordförande, presidenten frih. E. Marks von
Wurtem-berg som vice ordförande och professor Morales som
generalsekreterare samt ett arbetsutskott med frih. O. Rappe som
ordförande ha förberett festen, till vilken omkring ett hundratal
danska, finska och norska musiker och konstnärer ha inbjudits
att deltaga. Som hedersgäster äro inbjudna tonsättarna
Chris-1ian Sinding, Jean Sibelius och Carl Nielsen. Av den sistnämnda
framföres symfonien »Det uudslukkelige», av Sibelius kantaten
»Jordens sång». Den finska orkesterkcnserten kommer att
dirigeras av professor Kajanus och tonsättaren Madetoja, den
danska av hovkapellmästare Höebcrg, den norska av
kapellmästare Halvorsen, tonsättaren Alnæs och kapellmästare Yoss,
samt den svenska av hovkapellmästare Wiklund, dr Hugo Alfvén
samt tonsättarna II. Rosenberg och N. Berg.
Vad man sedan vill säga: idéer har mannen och ointressant blir
han nog aldrig. Denna gång hade han låtit en kubistisk
rurns-fyllnad så småningom maka åt sig för att ge plats åt de
uppträdande. I första akten sålunda ett par kraftiga, veckade
sido-kulisser i förgrunden, hållna i svartgrått, med en skiftning av
violett, ganska suveränt artistiskt anbragt. I andra akten den
kraftigt profilerade kreneleringen på takfrisen till en borg, med
ett flankerande torn. Och i sista akten en katafalkartad
upphöjning, varpå den mördades lik låg blomstersmyckat samt i
bakgrunden fantastiska block av solidaste kubistiska skaplynne.»
Teaterns solister hade likaledes en överlag lyckad afton. Bäst
var enligt samtliga kritici hr Åby, som spelade den blinde kung
Aichibald. Om denna prestation skriver G. P.: »Det är länge
sedan jag sett en scenisk gestalt av så monumental verkan som
hr Åbys kung Archibald. Närmast jämför man honom med
konung Oidipus. Hans mäktiga stämma gjorde underverk av
kraft och bärighet, så i sång som i dessa vilda utbrott, där en
maktlös man kämpar mot ödet.» Och G. M. P:s anmälare
konstaterar likaledes, att sångaren här hade »sin hittills bästa
uppgift. Med det långa håret och det böljande skägget blev det
något monumentalt över honom, hans präktiga röst har aldrig
förut tett sig så till sin fördel. Han gav fullständig illusion åt
denne åldring, som dödar när han anser det vara rättvist.» I
den kvinnliga huvudrollen gästspelade fru Inga Peters. Hennes
Piora var enligt J. R. »framför allt dramatiskt betydande och
hon gav skiftningarna i den unga kvinnans känsloliv vackert och
klart. Däremot föreföll rösten lida av någon nervositet, så att
man icke riktigt kände igen den och icke riktigt trodde på den.
— — Simon Edwardsen hade som Avito den rätta ungdomliga
charmen över stämma och uppträdande, och Eric Zetterman gav
en god och vederhäftig tolkning åt Manfredos icke alltför
tacksamma roll. I väpnarens lilla roll hörde man Sten Hermelins
gossetenor.»
Lorensbergsteatern har vunnit en stabil publiksuccés med
Maughams Societet, och äran av denna framgång må
säkerligen främst tillskrivas fru Tora Teje, som gästspelade i sin
glansroll som lady Grayston. Beträffande denna framställning
skriver Es An i G.-P.: »Bland styckets alla vampyrer är hon
en övervampyr — rent nietzscheanskt! Hon är den blonda
besten, hänsynslös, aristokratisk i hållningen, utan skrupler och
rancune, och långt, långt bortom ont och gott. Hon betraktar de
fattiga och svaga som gödsel, för att själv kunna blomma i
full och krafig prakt. Hon är fylld av list. Hennes
röstbehandling är ganska bländande. Stämman kan låta rå, som ett eko
från ett svinslakteri, inställsam, kelsam, sirapsdrypande och
farlig som en flugfångarspiral, iskall som en dödsdom, sövande som
en cikada.» De övriga föreföllo mer eller mindre bleka vid sidan
av gästen, men på svärdssidan må särskilt framhållas Georg
Blickingberg som gav en mycket god gestaltning åt Arthur
Fen-wick, Torsten Hammarén som en lustig Thornton Clay och
slutligen Semmy Friedmanns tjuriga och själviska odugling.
BUDAPEST. — Kungliga operan har haft urpremiär på en
ny opera, Fanny, av Béla Szabados och därmed vunnit en
anmärkningsvärd framgång. Libretton är av Jenö Mohacsi, efter
Karmans novell, och den spelar i Budapest år 1794. Szabados,
vars opera »Dåren» gjorde stor succés i Budapest för några år
sedan, har kompcnerat en musik som är effektiv och väl
instru-menterad ehuru tydligen influerad av Wagner och Puccini.
Premiären leddes av Bernhard Tittel och titelrollen sjöngs av Erszi
Sander.
CLARA EKSTRÖMS
Optiska ^Magasin
Kungl. Hovleverantör. Firman grundad 1S72.
tyafcoGstorg 3 Stockholm
Dd.7bvdejzs/yri
H. K. H.Krorprtnsrn»
Hov lever t»nr«r
Hovjuvelerart.
Operahuset, Sthlm.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
