- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
341

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•■ii...muh.ni.in.........nu SCENEN

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMUllllllllllllllllllllllllllllllllMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIlimilllllllllllllllllll

något pampigt filantropiskt sällskap. Jag måste
ovillkorligen tänka på Jenny Lind.

Vari ligger tjusningen hos Pavlova när hon dansar?
Skicklighet? Teknik? Grace? Skönhet? Nej, jag tror
det är mest själen. Ecce homo! Hon är människa i
ordets bästa bemärkelse, med goda, varma känslor. Och
när en sådan fin, djup, känslig människosjäl återspeglas
i dansen, kunna vi icke förbli kalla, vi tillbe henne och
äro lyckliga.

EN ELEVUPPVISNING

Säsongens långa
rad av
elevuppvisningar avslutades med
Troppska skolans
dans-afton. Det hela
gick inte över
ovanlighetens
gränser. Vad
eleverna beträffar
voro de riktigt
duktiga och gjorde
sitt allra bästa.
Men övningarna
vid stången
klickade ibland och
jämnheten och
precisionen
saknades. Utav
eleverna voro bara 2—3
stycken i
besittning av naturlig
medfödd grace,
vilket ju är det
första villkoret för att bli en professionell dansös
(och detta är ju avsikten med Sven Tropps skola?)
Flickan i den ungerska dansen och i »Ljusstaken»
uppenbarade sig som en riktigt temperaments- och charmfull
varelse. Två babys i menuetten voro så rörande att man
fick tårar i ögonen och ville krama ihjäl dem.
Angående sistnämnda danser: är en sådan lyx i dräktväg
verkligen nödvändig för småbarn? Och sen en så stark
sminkning! Förresten bära eleverna aldrig ansvaret för
sina uppträdanden: de äro ju bara den mjuka
formlösa leran, som danspedagogen ger gestalt åt enligt sin
egen smak och förmåga.

Danskompositionerna röjde varken större originalitet
eller sökande efter något nytt. Det var det ideliga
trampandet i den gamla balettens fotspår. Har då baletten
inte reformerats minst ett dussin gånger under de sista

EN NY SENTA

Qiutfj cWf>ilefield-9l[l^én som Senta i .T (y g a n cl c tytoCländaven
Jager, hoofoto.

20 åren! Men synbarligen ha de lämnat Sven Tropp
oberörd, liksom Fokins uppryckande inflytande.

Den konstnärliga enheten i danskompositionerna
saknades totalt; ibland märktes ansatser i början, men på
slutet liksom tröttnade fantasien.

Ett stort fel: man skall inte låta en rödkindad rund
tolvåring som saknar varje uns av dramatisk
uttrycksförmåga, dansa »Den döende svanen». Det är
profane-ring av konsten. Man borde inte leka med heliga ting.
»Svanen» är den stora Pavlovas skapelse och kan
eventuellt med den största pietet dansas av några få utvalda.

»Ljusstaken», en liten nätt svensk pantomim i vackra
svenska dräkter, var mycket njutbar, musiken därtill
var vald med smak.

På det hela taget märkte man mycket god vilja, om
också kunnandet saknades och detta är ju redan mycket.

V. A.

NYÅ POLYPHON.SKIVOR:

Från gamla glada tider — Malolo, av Helge Lindberg,
Arets succés: Dansar fröken Carlsson Charleston?

NYÅ DBUNSWICK<SKI¥OB:

The Merrymakers in Hawaii — The Merrymakers in Spain — Fiapperette —■
Thinking — How many times — Lucky day — Hi-ho! The merio.

POLYPHON

Det förnämsta märket

341

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free