Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Illllllllllllllllllllllllllllllillll.. SCEN EN IMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIUIIlirillllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllliMlifllllllllllllltlMlllllllllllltl
FESTLIG MUSIKVECKA
För de flesta stockholmare var
den nordiska musikfest, som i
dagarna ägt rum i huvudstaden,
någonting nytt och hittills oprövat, ty
hur många finnas väl kvar som ha
ett friskt minne av det tillfälle, då
Sveriges huvudstad förra gången
utövade värdskapet vid en musikfest,
nämligen under
Stockholmsutställningen 1897? Festen möttes därför
med stort intresse långt innan den
blåstes in, och att dess många
konserter och operaföreställningar i
regel samlat fulla hus är icke bara ett
tydligt bevis på att detta intresse
fortsatt även under själva veckan
utan även att stockholmarna äro
mera musikintreserade än de ha
namn om sig.
Det rent musikaliska intrycket av
festen har naturligtvis ännu icke
hunnit stadga sig, och kritikens
omdöme har pendlat ganska avsevärt mellan lovord och
klander. Det förra har dock varit övervägande, om man
nu bortser från signaturen P. B:s förvillelser i D. N:s
spalter, där denne »uforbederlige gamin i den svenska
presse», som en av de utländska tidningsmännen kallar
honom, härjat med sedvanligt hänsynslöst temperament.
Det är omöjligt att säga vilket land som gått ut som
segrare i den ädla tävlan som förekommit de nordiska
länderna emellan, men musikfestens märkligaste händelse
har otvivelaktigt varit Leevi Madetojas finska opera
»Östcrbottningar». Även den danska operaföreställningen
och den danska orkesterkonserten tillhöra de mest
bestående minnena från den märkliga veckan. Att den senare
konserten blev en så stor framgång berodde givetvis på
att dess bärande nummer, Louis Glass’ »Sinfonia Svastica»
och Carl Nielsens symfoni »Det uudslukkelige» tillhör den
danska musiklitteraturens mest kända och uppskattade
verk, något som även påtalats såsom icke fullt riktigt, då
ju de övriga länderna framför allt ville slå ett slag för
de nyaste och mera omstridda komponistnamnen, vilka
av naturliga skäl icke ha samma förmåga att erövra
För den musikaliska instuderingen svarade Armas
Järnefelt och för regien Gustaf Bergman, vilka i
samtliga tidningar blevo föremål för en starkt erkännsam
kritik. I den manliga huvudrollen hade Einar Larsson
sin kanske hittills bästa uppgift, enligt S. S—n »icke
allenast en klangligt charmerande prestation utan också
en medryckande scenisk gestalt, ungdomligt kraftig,
temperamentsfull och grann att se på.» Einar Beyron i
Anttis mindre tacksamma parti sjöng och agerade med
värme, Oscar Ralf och Henning Malm gjorde ett par
mycket roliga fyllgubbar, som exekverade en veritabel
Scen uv 0 en konge Cige gæst
publiken just på grund av det nya och ovana i deras
musikaliska förkunnelser. Den modernistiska falangen var
rikligaste företrädd från Finland, bland annat med
namnen Merikanto j:or och Raitio, och på det svenska
programmet saknades givetvis icke Hilding Rosenberg, som
dirigerade sin violinkonsert med orkester. Denne
tonsättare, om vilken striden ju alltid stått het, avtackades även
med blandade applåder och hyssjningar — de senare borde
dock vid ett tillfälle som detta ha uteblivit.
För deltagarna i veckan ha de musikaliska
evenemangen interfolierats med en rad festligheter, som
inleddes med en ståtlig mottagningsbankett å Royal den 1 maj;
den 3 stod föreningen Svenska Tonsättare för värdskapet
och den 4 hade föreningen Norden anordnat en fest
likaledes å Grand Royal. Den 6 maj arrangerades på
middagen en bilutflykt för ett 50-tal av de utländska gästerna
till Drottningholm, där slottet och teatern besågs, vidare
hade friherre Oscar Rappe middag på Hasselbacken för
ett 20-tal personer, bland annat festkommitténs
arbetsutskott och en del av de mest framstående utländska delta-
skrålduett i första akten, och Conny Molin var en
idealisk framställare av den brutale länsmannen. Herrar
Benktander, Herdenberg och Cembræus gjorde vidare
goda typer. På spinnsidan briljerade Helga Görlin och
Brita Hertzberg med sina vackra stämmor och Irma
Björk hade skapat en till det yttre anskrämlig och
dramatiskt väl genomförd komisk typ av den tjatande
käringen Kaisa.
Publiken var mycket belåten och »Österbottningar»
torde säkerligen komma att införlivas med den stående
operarepertoaren.
VÅRNYHETERNA I DAMVÄSKOR
ALLTID FÖRST
23 Kungsgatan V A S K. A N Kungsgatan 23 £
SPORRONG & CO.
i .
PORTRÄTTMEDALJER
Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran. . |
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
