Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENEN
Paris, Paris och Paris dominerar i de senaste
filmprogrammen: Apacheflickan, Det farliga könet, 5 dagar i Paris,
Pariserluft, Parisiska nätter, repris på En kvinna i Paris ... Den som
har eventuella semesterplaner på Paris börjar nästan fundera
på att resa på annat håll!
För att börja med det bästa: Det farliga könet, den
franska kvalitetsfilmen av Henri Bataille, står hors concours
bland dessa mer och mindre äkta Parisskildringar.
Förhandsreklamen har påstått den stå till och med högre än »Brustna
strängar», men detta torde kunna diskuteras. Den är kanske
mera dramatisk men den har icke den sistnämnda filmens
artistiska raffinemang. »Det farliga könet» är en berättelse från
ai listkretsar i Paris och dess första del ger många betagande
scener från Montmartrebohémens liv i fest och vardag.
Ateljéinteriörerna såväl som exteriörerna, de blomsteröversållade
balkongerna med den vidsträckta utsikten över världsstaden
och trottoarserveringarna med sitt vimmel av typer — allt är
äkta. Historien om den lilla trofasta modellen, som blir den
store konstnärens hustru och sedan förlorar honom till en
mondän förförerska för att slutligen åter mottaga den botfärdige
syndaren, berättas med samma psykologiska finess och en smula
vemodiga värme som konflikten i »Brustna strängar». Louise
Lagrange i den kvinnliga huvudrollen var en mjuk och
vacker representant för den varmblodiga och hängivna franska
kvinnotypen, kanske i sin brist på stolthet en smula främmande
för oss kalla kvinnor i Norden — men det kommer väl av
klimatet. Ivan Petrovitch som målaren var kultiverad och
ståtlig men en aning onyanserad, medan M. de Canonge och Andre’
Nox gjorde pregnanta typer av sina personnager. Men varför
Nita Naldi? Hon är grov, disgraciös och vulgär — en ful fläck
i denna vackra film.
I Apacheflickan återser man Clara Bow, som ju har
operetter haft mindre men tacksamma roller, som han på ett
mästerligt sätt lyckats gestalta. I »Cirkusprinsessan» var han
som Pelikan en plattfotad, rödnäst och på det hela taget
välgjord kyparekarrikatyr, och i »Cabaret Smällkaramellen» kan
man knappast önska sig en bättre Minipopulos.
Den 1 april var det å Hippodromteatern premiär på vårrevyn
»Vårvindar friska» och bland författarnamnen märkes även i
denna revy Edward Pehrson, som för övrigt visat sig vara en
synnerligen god kuplettförfattare. »Vårvindar friska» har av
kritiken fått de amplaste lovord, och i synnerhet prisas
Edward Pehrson, som egentligen helt bär upp revyn genom sin
komik. En blick ur hans troskyldiga barnaögon eller en replik,
framsagd på hans karaktäristiska, torroliga sätt, är tillräckligt,
för att bifallet skall braka löst. I sistnämnda revy framträder
han i ett 10-tal olika skepnader. I synnerhet förtjänar hans
Värner Rydén-mask ett omnämnande. Mera träffande kan den
ej rätt gärna vara. Som Titus i romerska senaten är han också
mycket lyckad, och hans Valencia-rop (= silentium) göra
storartad effekt. Hans »överliggare»-lyp är också präglad av sann
realism.
Filmen har emellertid burit ut Edward Pehrsons namn över
en betydligt vidsträcktare rayon, och faktum är, att Edward
Pehrson för närvarande är förgrundsfiguren inom filmvärlden
i Syd-Sverige. Han har varit med om att starta Skåne-film,
och hans förtjänstfulla arbete härvidlag har ju allestädes vun-
nit beaktande och sympati. Med »Studenterna på Tröstehult»
har Edward Pehrson dokumenterat sig såsom en synnerligen
framstående lustspelsförfattare. Denna talpjäs gavs en hel
sommar på Malmö Friluftsteater, och på grund av denna framgång
filmatiserades den strax därefter. Filmen har ej endast visats
här i Sverige, den har också försålts till utlandet, bl. a.
Amerika. Bland Skåne-films övriga produkter må nämnas
»Millionär för en dag», som även den vunnit köpare i utlandet,
bl. a. Tyskland och England. »Den gamla herrgården» och
»Kvick som blixten» ha ju också överallt, där de visats, fått
det vänligaste mottagande. I alla dessa filmer är det framför
allt Edward Pehrson, som intresserar publiken, genom sin
obetalbara komik ger han liv och färg åt det hela.
För närvarande arbetas det på en ny Pehrson-film med
titeln »Vad kvinnan vill», och helt säkert kommer denna film att
hålla samma mått som sina framgångsrika föregångare. Edward
Pehrson har emellertid också större och stoltare planer. Han
har nämligen tagit initiativ till uppförandet av en ny stor och
tidsenlig filmateljé ute vid Jägersro kapplöpningsfält strax
utanför Malmö. Skåne-film har sålunda av allt att döma goda
utsikter att inom en snar framtid kunna kämpa sig fram till en
iangplats inom filmindustrien, och den redan nu så populäre
Edward Pehrson tycks ha allvarligt satt sig i sinnet att på den
internationella filmmarknaden tävla med övriga filmkomiker.
Prince.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
