Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iimHiliiiiiiiMiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiHiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiMiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiuiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiuiiiiiMiiiiiiii’
hennes fräna tunga, utan detta odefinierbara något, som ingen
kvinna i hela Svea Rike — inom teatern i alla fall — äger,
utom just hon. Kalla det humor, om ni vill, men det är något
ändå mera, om detta kan tänkas. — Men hur kan Karl-Gerhard
— eller opor aregien?— låta henne stiga fram och dra den gamla
uttjänta »Zigeunerlied»? Stryk hela Gycklarbandet förresten.
Och så en sak till: Lili Ziedner är för bra för att behöva
lan-cera en sådan smaklöshet som repliken om publikens nakenhet.
Karin Gardtman presenterade sig som »Dyveke, historisk
mä-tiess» i en underbart vacker kostym, och knep salongens första
denne sympatiske aktör hade tillräckligt knog med att klara
upp alla longörerna, vilket han klarade med en brio, som
förtjänar statsunderstöd.
Karl-Gerhard Tyrann har kanhända aldrig varit bättre — som
kuplettförfattare och kuplettsångare. I sådana kupletter som
»Då kände jag att jag var hemma», »Det var en tjusande idyll»
och »Små, små ord av kärlek» är han fullkomligt på höjd med
sig själv — han t. o. m. slår sitt eget rekord.
I »Ordensvisan» och i »Det är svansen som styr» — den
senare en fenomenalt bestickande melodi, Bam Bam Bamy
GLarC-Qerffavd
J3i(i Ziedner
RJaffe Q)a[quist
ocf)
Gaffe Gtagman
S t o c tc fj o [m s
03 Co d 6 a d
JCarikahjr för Scenen
av
Srnst 9tkev6Cadfj
spontana applåd med sin lilla visa om Det. Karin Gardtman
hade tydligen funnit det »det», som man senare på aftonen
upptäckte att Karl-Gerhard tappat.
Två nummer, som nere i Köpenhamn på Nörrebros Teater
äro två verkliga riktprickar, lämnade en tämligen oberörd här.
»Pelle, kom ner och lek», blev matt, trots en avgjort bättre
text här än på danska. Och Calle Hagman, som fröjdat oss
så många gånger, lyckades inte med Carl Fischers saftiga visa
»Som sagt, så gjort», trots en utmärkt entré i american
knock-about-style.
Valle Dalquist hade inte mycket att göra kvalitativt. Men
Shore — bli däremot medlen mål — man ser liksom inte visan
för idel namn — från Kungligheten till Hulda Malmström —
det blir subjekt i stället för objekt, och det som kanske är
menat som satir blir närgångenhet.
Revyns ram: Jon Ands Holmia antiqua gladde ens
målarögaöver Corps de ballet — åtta själar, förlåt, ganska bastanta
kroppar — vare sig de inträdde som Lola-lo-flickor i kulörta
halmviskor eller som änglar i ljusblå fjärilsvingar och skära
slöjor — drar jag en slöja till: tystnadens.
Skarp Rättare
VÅRNYHETERNA 1 DAMVÄSKOR ■■ = ■ i : i i i : i SPORRONG & CO. PORTRÄTTMEDALJER
ALLTID FÖRST ’■ é
23 Kungsgatan S HL jN Kungsgatan 23 l • 4 Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran.
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
