Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 13-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4IIIIIIIIIIIIIIIIIII1IIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMMIMIIMIIIIIIIIIIIIIII1IIIIIIIIIII SCENEN ...........................................................................................................................................................i........
För övrigt ännu en sak! Det finns kritik och kritik,
det har jag redan påpekat. Men det finns i pressen
någonting, som jag skulle vilja kalla den stora breda
kritiken, som går och ser på saker avsedda för den
stora, breda publiken. Den tycker, enligt min mening,
att en sak är bättre ju enfaldigare och menlösare den
är. Jag vill inte komma med några exempel, men inte
skulle det vara så svårt att dra fram sådana.
För min egen del kan jag inte klaga på kritiken,
tvärtom. Den har varit alldelés för välvillig mot mig ofta,
det är jag den förste att erkänna. Men kommer jag
på andra teatrar är jag bara publik och tänker och
känner med den och tycker en hel del om kritiken. Vad
jag här sagt, gäller också inte kritiken om mig, utan
kritiken om teater i allmänhet. Idealkritikern är enligt
min mening den, som kan skriva så, att han stimulerar
publikens intresse för teatern och dess konst, även om
han skriver en nedgörande recension. I det fallet står
Lindorm enligt min mening i en klass för sig: han är
skarp och elak och ofta nedgörande, men hans
recensioner väcka intresse för teater, de andas i alla fall
glädje över att det finns och blommar teater, även om
kritikern måste gå med kniven och skära bort en hel del
av blomstren i fru Thalias örtagård. Men glädjen över
trädgården som sådan — d. v. s. teatern — strålar emot
en ur varje rad. Även efter en förintande recension av
hans hand har man detta intryck. Det tycker jag är
en sak som alla parkettens skarprättare borde tänka på.
Ja, det blev litet beröm det här sista, men kanske en
kritiker också tycker om beröm? Vem vet?
Bamy Shore.
STRINDBERG INTRODUCERAD PÅ LONDONSCENEN
Den 14 juni ägde ett ganska märkligt teaterevenemang rum
i London, i det vår internationellt erkände dramatiker då för
första gången blev presenterad inför den engelska huvudstadens
publik. Den kände regissören och Strindbergsentusiasten Fagan
framförde vid detta tillfälle Spöksonaten vid en matiné på
Globe Theatre, vilket var första gången ett Strindbergsverk
offentligt framförts i hjärtat av Londons teaterdistrikt, det så
kallade Westend. Publiken var både gripen och förbryllad. Vid
en följande matiné, där bland annat Bernard Shaw syntes bland
publiken, var intresset lika stort, och regissör Fagan vågade
därför steget att upptaga pjäsen som ordinarie kvällsprogram å
Strand Theatre. Hans mening är att låta »Spöksonaten»
efterföljas av »Påsk». Vår bild visar A. Henderson Storie som
Bengtsson, Allan Teayres som Hummel och Mary Grey som Mumien.
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
