Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 13-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINIIIIIMIIIIIIIIIIIIimillllllllllllllMI S C E N E N 1111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111’
Ellqvist, foto.
Q)agmar Qientzen ocfj tøno J3ind(jo(m
som ’Jfi fdur ocfj QJidrid i J3 j u n g 6 y f) o r n på ’ft aga i eatern
nerht när det gäller poesi — och förresten är det
omöjligt för en »utlänning» att lära sig. Därför
deklamerades det vacker högsvenska på Hagateatern. Det var för
övrigt inte riktig friluftsteater, ty man spelade delvis på
små lustiga scener, som rullades ut och in när
scenförändringar voro av nöden. Det är nog en finurlig lösning
på problemet, men det var lite besvärligt för publiken
ibland att både höra och se vad som försiggick på
lille-puttscenerna. Det vackra sagospelet framfördes med
mycket allvar och den Hartmann-Gadeska musikens
vackra melodier gladde örat. Detsamma var tyvärr icke
alltid fallet med sången, ty med undantag för August
Svensson och Dagmar Bentzen, som båda använde sina
vackra röster oklanderligt, sjöngs det åtminstone på
premiären betänkligt falskt.
Fröken Bentzen var en lika blond och ljuv Hildur som
Lillemor Blom svart och elak som Birgit och ur den
långa raden av medverkande, varav de flesta hade två
eller flera uppgifter, må nämnas Torsten Bergströms
stolte junker Olof, Gösta Lyckes skrävlande Måns Kruse,
Constance Gibsons blida fru Inger och som en
uppfriskande fläkt Victor Lundbergs pillemariske lantdomare.
Trollherrskapet gestaltades av Karin Alexandersson,
Arthur Fischer och Uno Lindholm.
För att återigen använda språket som förbindelse och
övergång: från det avslipade och vårdade talet på
Hagateatern är steget ganska långt till den muntra blandning
av rospiggska och Stadsgårdssvenska, som kryddar
anrättningen på Klippans friluftsteater. För fulla
segel, sjömansliv med sång i 3 akter av Olof Sörby,
förtäljer programmet. Under den okända psevdonymen lär
dock dölja sig ingen mindre än Hälsingars författare,
Henning Ohlsson. Det är en smula förbryllande, ty det
är en ganska avsevärd skillnad på dessa båda dramatiska
alster. Men det är intet ont att säga om sjömanshistorien,
den är frisk och rörlig, innehåller kärlek, svartsjuka,
smuggleri och romantik i angenäm omväxling och
interfolieras med en rad riktigt trevliga melodier, för vilka
teaterns direktör, Elis Ellis, har hedern. Scenen är inte
stor, ja inte »salongen» heller förresten, men tack vare
detta ser och hör man väl överallt, och arrangemanget
med dans i pauserna är inte alls dumt i våra svala
svenska sommarkvällar.
Den nätta pjäsen framfördes av de agerande med liv
och lust. Teatern har från föregånde år kvar sina
komiska stöttepinnar i Wilhelm Tunelli och Julia Caesar,
som ingalunda skämma bort sina uppgifter i den
traditionella stilen, och Bengt-Åke Bengtsson roade som den
fete företrädaren för the noble art of selfdefence.
Magnhild Björkquist var en nätt ingenue och Erik Andersson
hade en ovanligt välklingande tenor, som han särskilt
iMärta GUstvöm
som TBirgit i *31 ä Ising ar på Sdansens friluftsteater
Almberg <fc Preinitz, foto.
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
