Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 13-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiimiimiiiiiiiiiiimiiiiiimiimiiiiiiiiiiiiiiiimmiiiMuimiiimiiimiiiiiiiiniiiMimiiiiiiMiiiMiiMii SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiir
^Fräkniga FJsaQsson
Fräkniga Isaksson, förfärliga namn! Tänk att få bära på ett
så fruktansvärt öknamn, då man varken är fräknig eller på
något sätt heter Isaksson — det kallar jag ett öde.
Att jag själv var den som var utsedd att drabbas av detta
bittra öde gör ju saken ändå hemskare, men jag skulle inte
vara riktigt ärlig om jag inte redan från början talar om att
jag i grund och botten var smickrad över att bli kallad
Fräkniga Isaksson, isynnerhet som jag ansåg att det låg en kolossal
scenisk framgång bakom detta namn.
Direktör B., som hade äran att hysa min talang under några
månader spelade i vanliga fall folkpjäser av Fastbom och
Sandberg och lyckades förresten inte så illa, även om vi tog oss för
att förkorta och ändra pjäserna, så att de passade sällskapets
fåtaliga men energiska medlemmar.
B., som inte bara var äregirig utan även ville samla något i
ladorna, ansåg att enda sättet att håva in den storkova han så
ivrigt trängtade efter, var att kasta sig i armarna på den redan
på den tiden populära gudinnan Revy.
Linköping ansågs värdigt som valplats till det slag som nu
skulle stånda. Vi skulle spela där från annandag jul och fjorton
dagar framåt, och direktören lovade i förhandsreklamen att
komma med en revy som skulle tillfredsställa alla
smakriktningar.
En revyförfattare från Stockholm reste ned och samlade stoff
till visor och tablåer, och några dagar före jul kom ett
revymanuskript som bar namnet »Fräkniga Isaksson».
Redan namnet ansågs borga för en succés, och när jag fick
reda på att jag hade fått förtroendet att utföra titelrollen, var
jag fullständigt på det klara med att det skulle bli något extra.
Repetitionerna bedrevos energiskt, vilket förresten var ganska
behövligt då de flesta av sällskapets medlemmar för första
gången ägnade sina krafter åt revykonsten.
Att jag passade på att lägga in en del paradnummer från
stockholmSrevyerna var ju självklart, och att detta skedde utan
vederbörande författares medgivande var också självklart. Jag
var för resten nog djärv ätt själv framträda som författare i
denna innehållsrika revy.
Som ovannämnda revy såg dagens ljus första krigsåret tyckte
jag att det var lämpligt att komma med ett nummer som skulle
ta publiken på ett alldeles särskilt sätt, nämligen en fredsvisa.
Jag tråcklade alltså ihop en del känsliga strofer och jag
Lände mig verkligen stolt över mitt kväde som började sålunda:
CLARA EKSTRÖMS
Optiska ’Magasin
Kungl. Hovleverantör. Firman grundad 1872.
^fatcoSstovg 3 StocdfjoCm
Varför skola mänskor strida?
Varför skall det flyta blod?
En av sällskapets damer klädde över en vanlig nattskjorta
med pappersblommor och fick på detta sätt en i alla avseenden
underbar dräkt till Fredens ängel, som i andra aktens mitt
skulle komma in och avsjunga min känsliga fredshymn.
Tack vare en del väl- eller kanske rättare sagt illvilliga
Lin-köpingsbor fick vi rikligt stoff till de lokala anspelningarna.
Alla små familjeskandaler som inte hade ett spår med
offentligheten att skaffa togs upp och flätades in i dialoger och
kupletter. Var det någon som ville hämnas för någon liten
oförrätt, så fick han gärna in en liten replik. Revyn blev på detta
sätt synnerligen lokalt betonad, men om den var så fin lämnar
jag därhän.
Dagen före premiären fick jag en som jag själv tyckte
strålande idé. Jag bodde bredvid en något underlig herre som
sysslade med fotografering på gatorna, ett original som det
skrattades åt bara han visade sig. Uppfinningsrik som jag var ansåg
jag honom vara klippt och skuren till att gästuppträda i vår
revy. Hans stående uttryck när han mötte en vacker flicka på
gatan var:
— Käre barn får jag ta nåre plåter å ’na!
Denna replik skulle han komma in och förnöja publiken med
vid något lämpligt tillfälle.
Premiärdagen möttes vi av ett för oss lika ovanligt som
glädjande budskap, att salongen var utsåld.
Och märkvärdigt nog gjorde revyn stor lycka, trots att den
saknade dekorationer och dräkter (den förut omtalade
nattskjortan undantagen). Baletten bestod av två damer, som
dansade en älvdans samt något som kallades Malmslättsbalett, där
flickorna föreställde två flygmaskiner som mötas i rymden.
Den största framgången hade i alla fall fotografen, som fick
applåd bara han visade sig och bravorop, när han stolt som en
kung stegade ned till rampen och frågade om han fick ta »nåre
plåter».
Men det var inte långt ifrån att han förstörde allt ihop både
för sig själv och oss. Han blev så säker av allt det bifall som
strömmade emot honom, så att han ville inte gå ut från scenen
utan började tala om sina fotografiska kunskaper, och då jag
milt men bestämt försökte att dra ut honom frågade han om
det inte var lämpligt att berätta ett par anekdoter, som
visserligen voro lite vågade men kolossalt roliga. Vi lyckades i alla
fall med förenade ansträngningar få in honom i en klädloge
och låsa dörren, och så kunde då »Fräkniga Isaksson» fortsätta
sina triumfer.
Efter denna premiär var jag alltså Fräkniga Isaksson och
därmed jämt. Mitt eget namn, som jag var så stolt över, var
alldeles förgätet, alla kallade mig för Isaksson. Jag tyckte dock
att det gick väl långt när jag ett par år efter gästade den
glada staden Linköping med Allan Rydings sällskap och på en
reklamaffisch för »Äventyret» som vi skulle spela på kvällen fann
följande:
I huvudrollerna:
Margot Ryding och Fräkniga Isaksson.
Valdemar Dalquist.
FK.Tbud&zscm.
Houjuvelerare. Operahuset, Sthlm.
CLARA EKSTRÖMS
Optiska Magasin
Kungl. Hovleverantör. Firman grundad 1872.
^fatcoSstovg 3 StocdfjoCm
DC.TLrud&nscm
Houjuvelerare.
Operahuset, Sthlm.
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
