- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
483

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 15-16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwiiiiiiiiiiiiiii SCENEN .......................................................................................................................................................

ELSA WIDBORG Foto Jan de Meyere.

blick får se ett gäspande ansikte, låt vara att gäspningen
kanske framkallats av en sömnlös natt och inte av den
sceniska prestationens tråkighet.

Publiken borde vara mer finkänslig och lära sig
teaterkultur. När hälften av publiken ropar in bör inte
den andra hälften springa som elden skulle vara lös
efter sina kappor och galoscher för att spara några
ynkliga minuter. Det är nästan en förolämpning. Eljest
säger svensken »tack» gärna tvåhundra gånger om dagen
i tid och otid, men teatertacken är inte obligatorisk. Och
ändå borde den inte utebli, när skådespelaren har
ansträngt sig 2—3 timmar och närt publiken med »sitt
hjärtas blod». Ty som vanligt arbete kan man inte betrakta

det. Skådespelaren ger sig så pass intensivt-intimt på
scenen. Han ger bitar av sin egen själ. Därför borde
publiken hålla sin sympati varm hela tiden den njuter
av hans spel, vara med på noterna hela pjäsen igenom
och inte profanera konsten med att prassla med
konfektpåsen eller mumsa på gotter. För mig personligen är
varje teaterbesök, även på den minsta och obetydligaste
»buskteater», ett slags helg, jag förbereder mig som för
ett besök i kyrkan. Det vill säga, går man i kyrkan,
ruskar man av sig allt skräp som har samlats under dagens
lopp, alla prosaiska vardagsbekymmer, man låter
ingenting distrahera sig. Det kräves full och sträng
koncentration för att låta de nya stämningarna taga rum i vår

483

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free