Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiimiiiiiiiiiiiMiiiiiiiimiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiimiii
FRÅN TRE VÄRLDAR
Av ARTHUR MÖLLER
£tilärta SUstvöm i titetroffen, Sanders Jieni’iEson som “D^urt ocf)
tv<tp )\pic’jp som ’zNick i Sonja Almberg <fc Pveinitz, foto.
Komediteatern har redan innan den fick sitt nuvarande
namn visat en vfts faiblesse för mariner. Det var där
man på sin tid fick se — och höra! — det inre av en
U-båt — under medverkan av en så sakkunnig regissör
som kapten Magnusson. Direktör Eklund fortsatte
traditionen; sin största sjöseger vann han med »Till
främmande hamn». Den hör väl också till de av teaterns program
som man kommer att minnas.
Är det förkärleken för livet ombord som förmått
honom att låta Julius Berstls D o v e r—C a 1 a i s introducera
säsongen? Eller räknade han med att de fyra olika
kostymer i vilka primadonnan (ensam kvinna på scenen, som
man minns en omtyckt disproportion i en del tyska
militärpjäser för ett tjugutal år sedan) uppträder skulle
betrygga succésen? Publikens smak tycks i varje fall denna
gång inte ha visat sig tillräckligt modern.
I litterärt hänseende måste också den österrikiska
komedien hänföras till flugviktsklassen. Jämförd med
»Till främmande hamn» förhåller den sig ungefär som
Kanalen till Atlanten.
Stycket har emellertid två roller — den excentriske
kvinnohataren Patrik Sandercroft—Ernst Eklund och
den entreprenanta kvinnliga journalisten Gladys
0’Hal-loran—Alice Eklund. Det är den senares charme,
décolle-tage och övriga finesser som skulle ersätta vad som
brister i intrig, spänning och esprit. — Omöjligt är inte
att Alice Eklund av uppgiften gjorde allt som kunde
göras med hennes naturliga förutsättningar. Någon
speciell typ av pennskaft hade hon inte brytt sig om att
attrapera. Påflugenheten underströks mindre än
älskvärdheten, hon rörde sig con amore i matrosbyxorna,
och i munnen på denna intelligenta skådespelerska läto
några av miss 0’Hallorans reflexioner om den äldre
och den yngre generationen inte fullt så billiga som de
i själva verket voro.
Som Sandecroft överraskade direktören i de båda
första akterna med en ny mask och i viss mån ny typ
— men den föll med skägget under andra mellanakten,
och i den tredje återsåg publiken med nöje den
sympatiske, lätt självironiske och grånade eklundske
gentlemannen.
Än mera lik sig var dock Einar Axelsson som hans
unge rival, hans tonfall gåvo relief åt dialogens uddlösa
och osaltade naivitet. Trist var också den roll —
skeppsläkarens — som fallit på Sture Baudes lott. Nils Lundell
hade däremot som den vresige sjöbjörnen och
fruntim-mershataren Tuttle ett par repliker, som han
naturligtvis inte slarvade bort. En annan ljusglimt var Bror
Öbergssons skeppskock, med vilken denne skådespelare
lade en ny typ till det galleri hans säregna humor och
maskeringskonst redan skapat. Tyvärr var det en
njutning på knappa fem minuter.
Man lämnade teatern med en känsla av att ha
bevistat någonting mitt emellan en fars och en
mannekänguppvisning — jämte en önskan att direktör Eklund nästa
gång skall ge oss något byte från den jaktmark, där han
gjort så många fullträffar — den moderna franska
farsens.
Uppförandet av Sonja på Dramatiska teatern är
ägnat att vederlägga påståendet att nationalscenen inte
skulle intressera sig tillräckligt för den unga inhemska
dramatiken. Pjäsen har i själva verket inte mycket som
kan komma det att vattnas i munnen på en
teaterdirektör. Intrigen är tunn och enkel, hur den kommer att
kulminera och lösas genomskådar man redan i första
scenen lika väl som Sonjas dunkla förflutna. Där finns
inte mycket som vädjar varken till åhörarnas
»skrattmuskler» eller »tårkörtlar». Sonja har ett minimum av
de egenskaper som gjort Kameliadamen till en outslitlig
kassapjäs. Den enda interiören är så enkel som möjlig
varje dag som går blir konkurrensen skarpare inom.
alla brancher cJip-top kvalitéer till billiga priser är dagens
lösen. Vara 8 olika théer-begär av Eder handlande att
få se vår katalog och prislista - i 32 olika förpackningar
borga en för alla och allaför en för vårt motto:
Endast det bästa är gott nog /
588
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
