- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
592

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

..............lim SCENEN .........lim.nu

ISADORA DUNCAN IN MEMORIAM

Av VERA ALEX AND ROW A

En stor kvinna har gått ur livet, Isadora Duncan.
Aldrig skall hennes namn förglömmas, ty hennes
livsverk är av ouppskattbart värde. På alla oroliga,
estetiska sökanden och spörsmål har hon givit ett säkert och
bestämt svar. Och det låter: låt kroppen genom
harmoniska och sköna rörelser återge de eviga känslor som
röra människans själ.

I århundraden hade dansen levat ett förstelnat,
konventionellt liv, balett, tills för några och tjugu år sedan
en ny gryning syntes på danskonstens område och
bebådade friska, befriande vindar. Denna befrielse kom till
oss genom ett av de största snillena på den samtida
konstens himmel, den stora Isadora. Man tar fel, om man tror
att hennes roll har varit bara en initiativtagares, att hon
bara givit rörelser som eventuellt kunde rikta den
klassiska baletten. Nej, det som hon givit, var fulländat i sig
själv. Isadora förnyade dansen genom den inre förnyelsen,
genom själen. Det yttre, del grekiskt barfota, är av
mindre betydelse. Hon har liksom slagit sitt hjärta, tills
ett sår uppstått och blodet vällde fram ur den eviga
källan. Därför kan hon aldrig imiteras, aldrig utgrundas.
Hennes danskonst var möjlig att utövas bara av henne,
den enda.

Men tack vare henne, upptäckaren, trampa många
andra dansösers fötter den stig som hon gick först.
Hennes exempel gav mod åt ändra och uppmuntrade dem att
själva söka finna något nytt.

Man erinrar sig Isadora som en staty, som kunde återge
människans högsta själsspänning i gest och rörelse, en
mänsklighetens staty, iklädd en harmonisk grekisk tunika
mot en neutral blå bakgrund. Hennes konst var i besittning
av den stora makt, som gjorde hennes danser förstådda
av bildade som obildade, av vuxna som barn. Hon
behövde inga accessoirer. Hennes danser innehöllo intet
berättande moment och saknade totalt alla elementer som
icke tillhöra hjärtats. Ingen intellektualism eller
effekt-sökeri. Därför just gick hennes dans till åskådarens hjärta
och förstod att väcka det; väcka det så, att folk gräto

som barn och ropade hennes namn framför rampen tills
de blevo hesa.

Isadora har varit olycklig i sitt liv. Kanske just
därigenom fick hennes prestationsförmåga en sådan
övertygande kraft. De, som inte lidit, förbli liksom
outvecklade, de lyckliga äro i de flesta fall de enfaldiga och
beskedliga. Har man varit olycklig, får man flera
organ än andra människor att förnimma livets alla
vibrationer och människors lidanden och fröjder. Har man
därtill en framställares talang, kan man också återge det
man iakttagit och känt med den högsta tänkbara
fulländning och kraft, som Isadora gjorde det. Ilon dansar sitt
liv, en människas liv. Hon, som själv kände smärtan och
sorgen, låter sin publik gjuta smärtans tårar, känna
medlidande med de orättvist slagna. Hon dansar barndomens
danser, en bruds graciösa lekar, översvallande av
triumferande glädje; hon framställer den döende Adonis, som
med brusten blick tar avsked av livet, Niobe, den mest
tragiska gestalt en kvinna kan giva liv. Hon dansar
sorgmarscher, fyllda av mystik, med lugn resignation, som
försonar med döden. I marseljäsen återgiver hon ett helt folk
som våndas av smärta i osynliga kedjor, dess blodiga seger,
triumfen, som bär upp till himlen! I sina tragiska, ibland
nästan orörliga danser återspeglar hon sin själ — varje
människas själ. Varje dans hos henne är en
framställning av ett känslodrama av privat karaktär, men detta
känslodrama är gemensamt för alla människor, därför
känna alla med henne och förstå henne.

Isadoras stora dröm har alltid varit att skapa en skola,
som skulle fortsätta hennes upptäckter och följa de
riktlinjer som anvisades av henne. Hon hade skolor både i
Tyskland, Frankrike, Schweiz, Amerika och senast i
Moskva. Men det är mycket tvivelaktigt att det blev
någonting av dem. Hennes mest förhoppningsfulla elever
(som hon tog hand om redan i den spädaste barnaåldern,
för att helt självständigt rå om deras själsliga och
konstnärliga uppfostran medan de ännu voro oberörda av
främmande inflytande) spriddes åt alla håll. Och borta

der en senare tids generation lärt sig uppskatta den säkra
och vackra konst den nu grånade skådespelerskan givit
främst Helsingfors publik. Det är c:a 400 å 500 roller, som
fru Brander levandegjort under sin långa teaterbana vid
Svenska Teatern och det är över ett dussin regissörer
börjande med Wilhelm Åhman, Oscar Malmgren och
Harald Molander och slutande med Kurt Nordfors, som
iscensatt de pjäser hon uppträtt i. Man kan blott nämna
ett fåtal av dem t. ex. »Hjördis» i Kämparne på
Helgo-land, »Drottning Anna» i Ett glas vatten, grevinnan »Zicka»
i Dora, »Bergsrådinnan Fristedt» i Dunungen m. fl.

Det är sålunda ett långt och hängivet arbete fru Ida

Brander ägnat den svenska scenen i Finland, där hon
genom sin nobla konst gjort en stor insats och där hon nu
på sin jubileumsdag med glädje kan emottaga den
hyllning som gamla vänner och en tacksam publik ägnar
henne. Fru Brander har velat uttala sin tacksamhet för
den sympati och den vänlighet hon städse fått emottaga.
Men det är snarare publiken i Helsingfors, som den 5
oktober med fullsatt salong skall möta upp för att ge
uttryck åt en uppriktig hyllning och tacksamhet för det
vackra, goda och gedigna livsverk till fromma för
Finlands scenkonst, som fru Ida Brander som person och
som skådespelerska givit sitt andra fosterland.

E. V.

Cp ^Pöfdte sealbisam och persiankappor

/ \/: CI VTTAD 1 C * I

Kungsgatan 5

Vi FLYTTAR under September
till NORRA KUNGSTORNET

592

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:57:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/scenen/1927/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free