- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
594

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.........mm.mmmmmmii.......mi SCENEN ...............

MAXIMRÅTTAN PÅ VASATEATERN

Tänk om Margit Rosengren inte gjort titelrollen!

Vasateatern har återigen fått ett program av den
sorten som »drar». Det är för all del intet mästerverk,
varken musikaliskt eller litterärt, men det är idealiskt för
den som utan alla pretentioner vill gå ut och roa sig en
kväll, skratta riktigt gott och för några timmar glömma
skatter, förfallande växlar eller garderobsbekymmer
inför den stundande vintern. Ty Adjö Mimi skänker
absolut inte någon tid över till meditationer i den
riktningen; mellanakterna räcker precis lagom till att hämta
andan, vila skrattmusklerna och för damerna att pudra
de på grund av den något forcerade munterheten mer
än vanligt rodnande anletsdragen.

Och vad är då »Adjö Mimi»? Ja, uppriktigt sagt, en
ganska enkel och desslikes ganska rörig historia om en
liten Maximråtta, som spelar fru till en ung bankkamrer
för att förhjälpa honom till direktörsposten genom att
i sina garn snärja hans chef, vilken är en så pass
aggressiv kvinnotjusare att bankkamrern ingalunda vill
riskera sin riktiga lilla fru för företaget. Det avgörande
»slaget» skall stå i Mimis våning, den förmodade maken
skickas på tjänsteresa och direktören infinner sig, fylld
till bristningsgränsen av de ljuvaste förväntningar. Dessa
bli dock grymt svikna, så fort Mimi fått
direktörskon-traktet i sin hand eller rättare sagt i sin silkestrumpa.
Bakom sammetsförhänget ligger i den traditionella,
sagolikt breda sängen herr bankkamrern, som på grund
av diverse vidriga omständigheter aldrig kom iväg på
sin resa, och till råga på olyckan infaller samtidigt
fröken Mimis regelbundet återkommande
utmätningsauk-tion med servering. Bankkamrerns sinnesnärvaro sättes
på hårda prov, då de underliga »gästerna» börja larva
in i hans förmenta våning, och direktörens begrepp om
gästfrihet bli fullständigt ställda på huvudet, när man
slutligen pockar på betalning för ett glas lemonad...
När förvirringen nått sin höjdpunkt göra slutligen fru
bankdirektörskan och fru bankkamrerskan intet ont
anande entré för att eventuellt göra något gott kap på
auktionen — och de båda herrarna få bråttom att på
de mest underliga vägar göra sorti.

I tredje akten, som inte är nämnvärt mattare,
fortsätta förväxlingarna intill dess bubblan slutligen brister,
de båda äkta männen få sina respektive fruars
förlåtelse och den tjänstaktiga Mimi omhändertas av en
argsint svärpappa, som rusat omkring och ytterligare
trasslat till historien. För Mimis förförelsekonster faller han
emellertid till föga, och då han diskret viftar med en
villa vid Medelhavet, tycker naturligtvis den unga
damen att han kommer som sänd från himlen efter
utmätning och trassel.

Benatzkys musik till denna operett — vilken hellre
borde betitlas musikalisk fars — utmärker sig mera till
kvaliteten än till kvantiteten. Hans melodier äro
trevliga och fastna lätt i örat, vilket för övrigt bevisas därav

VACKRA KONSTGJORDA BLOMMOR

I STOR SORTERING

Biblioteksgat. 1 IDA HAGLINDS EFTR. Tel. N. 16353

t_______ _______

att de bästa av dem redan för länge sedan letat sig
vägen hit upp och nu med nöje hördes på nytt. Ett par
dansmelodier voro bestickande och det enda
sentimentala inslaget under kvällen, Mimis lilla melodiösa
bu-doirvisa, var mycket lyckat.

Men vad skulle Vasateatern till syvende og sidst gjort
utan Margit Rosengren i titelrollen? Vem skulle
gestaltat detta lilla lättfotade och ystra fruntimmer med
sådant kvicksilverhumör och sådan akrobatisk skicklighet
som hon? Att detta senare ibland menligt inverkar på
det sångliga är beklagligt men må i Guds namn förlåtas
henne — hos en operettprimadonna av Mimis typ sitter
i alla händelser mycket mer i benen än i strupen. Man
måste vara skapt som en träbock, om man inte ryckes
med av det hundraprocentiga humör, som hon utvecklar
från den första scenen till den sista. Och Sigurd
Wallén gjorde sin entré på operettiljorna med pukor och
trumpeter; hans äckliga bankdirektör, som fjädrade sig
och guppade omkring på det mest löjeväckande sätt,
behövde ju inte mer än visa sig på scenen för att
skratt-åskorna skulle braka lös. Lars Egge fullbordade den
kostliga trion och spelade pajas för full maskin, medan
andraplansrollerna framgångsrikt uppburos av Emma
Meissner och Elsa Wallin som de båda fruarna, Oskar
Textorius som den skräckinjagande
krutfabrikanten-svärpappan och Tage Almqvist som en i sitt slag ganska
ovanlig exekutionsbetjänt. Hjalmar Meissner dirigerade
med sedvanlig schwung.

I MIMIS KLÄDLOGE

När vi en aftonstund togo oss för att besöka skön Mimi
mellan andra och tredje akten, väntade vi oss att finna en stackars
flämtande varelse något i stil med vad herr Elgström med
tecknarens vanliga överdrift sökt åskådliggöra här bredvid. Men
den fru Rosengren, som salt framför oss i logen, företedde
absolut inte den minsta trötthet eller överansträngning, hon såg
inte ens en smula echauffée ut efter sina ekvilibristiska
bravader på scenen.

— Hur bär man sig egentligen åt för att hålla sig så där
underbart spänstig? undra vi fulla av beundran.

— Det behöver man minsann inte tänka på, så länge man
har sådana här roller, ler fru Rosengren. Jag gör inte annat än
magrar för varje dag; klänningarna som jag skaffade till
premiären är snart för stora... Diet? Sällan, jag äter alldeles
oerhört mycket, snask inte minst, men det hoppar jag ju bort
på kvällarna igen!

— Och hur har ni från början förvärvat denna ovanliga
kvickhet i benen — baletträning?

— Nej då, jag har aldrig varit vid baletten. Jag gick någon
tid för Anna Behle, men för övrigt går det av sig själv. Jag
har ju ovanligt lätt för dans och den enda »hjälp» jag har är
av min fjortonåriga syster, som i likhet med mig själv inte vet

I atelier Monaco

i

Birgerjarlsgatan

_______2 7_______ Olegania dämbäifäT

594

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free