Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«iiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiii>iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
SÄSONGENS UPPTAKT I GÖTEBORG
Teaterbrev från Scenens korrespondent
något roligare än att skutta omkring. Just det att jag är så
road av dans och gymnastik gör att det går som en lek att
öva in en sådan här sak. Dessutom är jag ganska orädd —
kamraterna i kulissen hålla andan ibland av förfäran när jag
är på scenen.
— Det gör även publiken, försäkra vi, när ni gör edra
pantersprång eller kastar er med dödsförakt mot en soffa, som
ser ut att när som helst kunna gå över ända — händer aldrig
sådant?
— Neej — men det är ju nära ögat ibland förstås! De
med-spelande få lov att ta ett stadigt tag i möblerna då och då för
att klara skivan. Men jag har faktiskt aldrig råkat ut för något
missöde, trots att jag ofta kommer ganska oförhappandes på
huvudet — som exempel häromdagen, när jag blev utburen
på schäslongen i andra akten. Den behandlas fullkomligt utan
Vi börjar litet sent här nere på
västkusten, men äntligen äro vi
igång med säsongen. Och
dessbättre har spelöppningen varit av
det slaget, att man av hjärtat vill
önska god fortsättning.
Låt oss till en början fastslå,
att Göteborg fått ytterligare en
teater att räkna med. Lillan har
länge varit en strykpojke för den
sparsmakade kritiken. Den var till
att börja med en folkteater i
bredaste mening. I många avseenden
stod den på amatörteaterns nivå,
så länge den var inhyst i en f. d.
biograf vid Kungsgatan. I fjol
flyttade teatern in under eget tak,
fick en intim, gästvänlig salong.
Ensemblen undergick vissa
förändringar till det bättre. Från
och med i höst är steget taget
fullt ut. Lillan har dokumenterat
sig som en intim lustspelsscen
med sin alldeles speciella charm.
Viran började året med
programmet Håkansbergsleken, på
Göteborgs horisont omdöpt till
En pappa sökes. Stycket är
enkelt och flärdfritt men inte dess
mindre roande. Lillan spelar det,
så man blir förtjust. Birgit
Afze-lius är tip-top som grevinnan med
den franska brytningen och
paris-toaletterna. Hon har esprit och
humör och kultur, och hon
härjar svårliga inte bara bland
nas-sarna och de andra inventarierna
försyn och när man inte är fastklistrad så kan ju ingen
människa hålla sig kvar på den, när den tar en överhalning!
— Och hur känner ni er efter en så ansträngande
föreställning som denna? En vanlig dödlig skulle ju åtminstone få litet
hjärtklappning eller bli en smula andfådd!
— Det bekommer mig ingenting numera, de senare åren har
jag blivit så van vid dans på scenen (om det bara vore dans!)
att jag inte känner någon trötthet. Det enda är att rösten blir
litet ansträngd av det, men så förekommer det ju inte heller
så mycket eller så värst fordrande sång i den här operetten.
Vi äro för övrigt både förvånade och glada över att den blivit
en sådan publikframgång — vi ha haft utsålt varje kväll sedan
premiären, och ändå trodde vi inte själva på den från början.
Och när bara publiken skrattar och har roligt så går ju allting
för oss som — ja, som en dans! Babette.
IDAR BROMAN
11 A NYBROGATAN
Tel. 752 16
ROBES ET MANTEAUX
596
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
