Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii.........min...un. SCENEN ...
KLASSISK KOMEDI OCH MODERN FARS
Av ARTUR MÖLLER
Racine antyder i företalet till F e d r a att han är böjd
att sätta den högst bland sina stycken. I varje fall
framstår dygden ingenstädes i ett klarare ljus, medan inte
blott brottet utan själva tanken på brottet spikas vid
skampålen. Tragedien är således ägnad att ge åskådaren
just den moraliska lyftning som är dess viktigaste
ändamål.
Det är inte så säkert att Dramatiska teaterns ledning
litat på att detta skulle fälla utslaget inför 1927 års svenska
teaterpublik. Den har kryddat Racines skapelse med
dekorationer av Jon-And och musik av Kurt Atterberg.
Särskilt de förra blevo redan under den enda
mellanakten föremål för en livlig debatt; det upplystes att den
gigantiska kolonnen, i form av en tratt, var en symbol
för Theseus, liksom den ena flygeln med sin svan — eller
var det ett frågetecken—arkitektoniskt förkroppsligade
Fedras karaktär. För min del fick jag den uppfattningen,
att kolonnen skulle meddela en känsla av det hotfulla och
överhängande ödet; och den framkallade verkligen i
längden en lätt förnimmelse av illamående och svindel.
f varje fall har sakkunskapen under signaturen G. J—n
i Aftonbladet tagit Jon-Ands dekorationer energiskt i
försvar och uttalat att Fedra-premiären betecknar ett
viktigare datum i den svenska teaterdekorationens historia
än »Simson och Delila». Låtom oss hoppas att de visa
sig ha lika stark dragningskraft! För en vanlig dödlig
med någon litteraturhistorisk underbyggnad vill det
annars förefalla som om regien här endast kunnat haft
två stilarter att välja emellan: hellensk antik eller fransk
barock från 1670-talet. Huruvida Atterbergs musik
stämde ihop med någondera vågar jag inte yttra mig om,
kanske kunde den tänkas ersätta kören i det antika
dramat.
Fedra är en av världsteaterns största roller, den
ställer oerhörda krav på sin bärarinna: drottninglik
skönhet och majestät, kultur och primitiv lidelse, vekhet och
grymhet. Hennes stämma måste behärska hela registret
av mänskliga kval och passioner. Med sedvanlig
oför-skräckthet och självständighet hade Tora Teje gripit sig
an med den väldiga uppgiften. Jag misstänker att
hennes Fedra skulle ha framkallat en storm av indignation
på Théåtre framjais: frånsett den i stort sett
beundransvärda plastiken (ack om bara den släpande violetta
manteln stått lite bättre till den eldröda klädningen!) hade
den inte mycket med tradition och klassisk måttfullhet
att göra. Alexandrinerna drunknade hopplöst i den
upprörda, något hesa stämmans bränningar, och drottningens
värdighet utplånades emellanåt restlöst. Det var det
rent »mänskliga» Tora Teje tagit sikte på, sådant vi sena
tiders barn fatta det; det var en modern kvinna hon gav
med ett impdnerande uppbåd av alla sina resurser, blod-
full, hänsynslös, vulkanisk och gråtmild. Det är troligt
att detta grepp på rollen kommer att förlänga pjäsens liv
på vår nationalscen.
I jämförelse med Fedra ligga de övriga rollerna i andra
planet. Colbjörn Knudsen framställde den dvgädle
Hip-polytos manligt, enkelt och sympatiskt, hans stumma
spel är värt en särskild eloge — men var fanns det
bländande, som skall förklara Fedras våldsamma lidelse? I
det hela taget hade man för lite beaktat kravet på
klassisk skönhet, som hör samman med en Racinetragedi.
Jessie Wessel var täck och älsklig som den fångna
prinsessan Aricia, men heller inte mer. Det ligger onekligen
två rätt olika kulturer bakom namnen Ismene och
Liss-kulla Jobs! Den bästa diktionen hade utan tvivel Maria
Schildknecht: hon har klart för sig att det inte är
meningen att söka förvandla alexandrinerna till modernt
talspråk och halka över rimmen. Vårdat men tyvärr
ganska ledsamt talade också Gösta Hillberg som
Hippo-lytos’ guvernör. Som Theseus själv hade Sven Bergvall
en pampig och stilfull appartion: dessa armar sågo
verkligen ut att ha kunnat dräpa tjurar och tyranner! Men
för sista aktens högtragiska scener räckte inte hans
krafter. Hur är det: disponerar inte Dramatiska teatern
sedan någon tid över en skådespelare vid namn Ivan
Hedqvist?
Med Det farliga året av Lothar och Bachwitz
tycks Rlancheteatern ha gjort ett lyckokast. Det var på
premiärkvällen en stämning i den smala salongen som
varslade om några veckors goda hus, och många
repliker drunknade i skrattsalvorna.
Utan att utmärka sig för någon högre grad av
esprit-— en hel del av kvickheterna smaka betänkligt Fliegende
Rlätter — har farsen en intrig, på gränsen till vad man
kan våga sig på utanför Paris, och några roliga typer.
Där är den gamla kärleksprofessorn, som avskyr all
praktik och hyllar devisen: Om fakta skulle komma i
strid med mina teorier, så mycket sämre för fakta. Han
spelades med fin humor utan billig karikering av
Hjalmar Selander. Där är psykiatrikern Medardus — vad
säger Hjalmar Rergman om det? — av vars egenheter och
missöden Olav Riego säkert gjorde det bästa möjliga. Men
framför allt är där betjänten Karl Herkules, spelad av
Erik Berglund. Han inte blott fyllde ut rollen, han lade
den på ett plan av djupare och lugnare humor än farsens
vanliga. Till slut behövde han endast visa sig för att
väcka förväntansfullt jubel.
Men härtill kommer att den kvinnliga skönheten är
förstklassigt representerad. Eslher Roeck-Hansen i
riddräkt och ljusblå pyjamas som en eldig och
äventyrslysten italienska, på sitt allra bästa spelhumör! Och dock
med en farlig rival i Maja Gadelius: dessa varma ögon
Fw* varje dag som går blir konkurrensen skarpare inom
alla brancher. Vip-top kvalitéer till billiga priser är dagens
lösen. Vara 8 olika Mer - begär av Éder handlande att
fä se vår katalog och. prislista - i 32 olika förpackningar
borga enjor alla och alla för en för vårt motto:
Endast det bästa är gott nog!
624
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
