Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii S C E N E N iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimn
TVÅ DANSAFTNAR PÅ KONSERTHUSET
Av VERA ALEXA
Numera är det mycket modernt med alla mer eller
mindre brunfärgade konstnärer. Modets nästa steg blir
väl antagligen, att alla mondäna damer skola låta färga
sin mjölkvita hy brun (det klär charleston och black
bottom), ty som synes har man redan blivit trött på att
vara en blekhyad kulturträger.
Den stora Josephine har ännu inte behagat komma
för att tjusa Stockholm, men kommer nog någon gång
i sinom tid att begåva oss med en visit. Tillsvidare bör
man nöja sig med Ny ota lnyoka.
Hon är utomordentligt vacker, lika vacker som hennes
Utsökta danser. Fast hennes skönhet är inte just en
europeisk eller amerikansk dams ideal, därtill har hon
för korta ben och en för starkt utvecklad bakdel (till
stor skadeglädje för alla kvinnliga åskådare, ty detta
parti är ju totalt ur modet numera). Den huvudsakliga
tjusningen hos lnyoka är den främmande exotiska
fläkten över hennes uppenbarelse och danser. Alla rörelser
utstråla erotik, sentimentalitet, den orientaliska,
languis-santa sensualitet, som alla västerländska dansöser borde
avundas henne, ty detta är så gott som bannlyst i den
konstnärliga dansen. Varför? Anständighetskänsla,
kristlig uppfostran, blygsamhet? Man kan väl inte antaga att
alla europeiska dansöser sakna blod i ådrorna? Men å
andra sidan kan man väl knappast tänka sig att det vore
passande i en respektabel balettskola att omväxlande
med battements och piruetter börja inöva oskyldiga
småflickor att skaka med brösten och rulla med höfterna i
magdansen. Men just i höftrullningen når Inyokas
dans-konst kulmen. En bedårande liten syndig och förförisk
varelse.
Hon är inte fullt så orientalisk som hon vill förefalla,
det framgår av hennes fullkomliga kännedom om vad en
europé tycker om och hur han önskar få det serverat.
Hon har studerat europeisk smak och behov och bjuder
just det man vill ha i Europa. Men bleve en oriental lika
tillfredsställd med hennes dans? Och för det andra: hon
konstruerar sina kompositioner precis på samma sätt
som varje annan dansös: man skiljer preludium,
mellan-parti, coda; utformningen går crescendo,
spänningsmomentet är förlagt till codans ’början eller slut.
Danserna äro alltså inga fragment ur ritualer, som man
väntade sig. De äro avsedda att behaga, inte gudar, men
människor, de söka åskådare.
Jag hade tillfälle att se henne förut i en annan stad.
Vid återseendet förlorar hon. Inga nya
danskompositio-ner, intet nytt sätt att gestalta. Har ingenting hänt henne
under årens lopp? Har hon stannat i utvecklingen och
uppnått fryspunkten? Hon, som förefaller att vara så
oändligt rikt begåvad! Hur kan en så ung människa, just
i utvecklingsåren, kväll ut och kväll in i åratal dansa
precis samma danser utan att lyfta benet en enda tum
högre den ena kvällen än den andra? Har hon
kristalliserats?
Men hur som helst: ingen kvinna på jorden kan ens
tillnärmelsevis återgiva hennes ljuva skälmaktighet (hon
frestar Buddha så att stenar skulle bli förälskade!) eller
hennes charmanta, oskuldsfulla cynism som femme de
mauvaise vie i bedouindansen. Hon är förförelsekonstens
världsmästarinna.
»Ge ditt liv, så får du livet igen.» Jag skulle gärna
vilja säga åt varje konstnär: »Ge din själ, så får du
själar igen.» En konstnär skall lägga fram sin själ för sin
publik utan någon reservation, med alla brister och
skavanker samtidigt med det gudomliga som finns på
själens botten. Är konstnären reserverad, blir hans publik
detsamma och ingen värme möter honom. Detta var
fallet på Konserthuset med Karsavina. Hon var
tydligen mycket indisponerad, sådant smittar publiken och
inte minst de medverkande, i detta fall orkestern, som
kom av sig. Förväntningarna voro stora, inte minst
därigenom att Pavlova i våras retade aptiten. Men låt
oss slippa jämförelser av två stjärnor av samma rang
på samma konstområde: det är föga älskvärt att
jämföra två levande konstnärer, låt först den ena utav dem
dö. Jag bleve inte förvånad om mesdames Karsavina
och Pavlova snart började hata varandra, ty ingen
män-nisk kan öppna munnen för att säga: Karsavina, utan
attt i samma andedrag tillägga: men Pavlova! Kunna
de verkligen inte betraktas var och en för sig?
Programmet var mycket olyckligt, rättare sagt
slarvigt. Karsavina har mycket flera strängar på sin kropps
och själs instrument att spela på än man kunde sluta sig
till av hennes stockholmsuppträdande. Gudarna vet,
varför hennes val inte stannade vid ett rent klassiskt
program, vid pas de deux och soli ur de otaliga gamla
goda klassiska baletter, som ju egentligen äro hennes
styrka. Förresten, varför dansade inte Karsavina på
Kungliga Operan i en balett med den svenska ensemblen
i stället för på Konserthusets med likkistskynken och
begravningsplantor underligt utstyrda podium? Ett
dylikt uppträdande skulle säkert ha artat sig till en riktig
högtid för både henne och Operans balettkår. Som
programmet nu tog sig ut, liknade det med sina små
korta avklippta dansnummer mest ett divertissement på
en välgörenhetsfest eller en elevdansafton, men inte en
divas gästspel. En klassisk dansös_ borde med sitt väsens
alla krafter krampaktigt klamra sig fast vid klassisk
repertoar, om ger henne existensberättigande och
tillfälle att excellera, samt lämna karaktärsdanser åt
tekniskt mindre perfekta, men mera moderna dansöser. Av
en karaktärsdans, isynnerhet en etnografisk, kräves en
Ilöstens verkliga succés:
Florida the moon and you
De nyaste dansschlagerna:
RIO RITA ~ ULY « KATTEN
628
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
