Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4iiiimiiimiiiimiiimmiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimmiiiiiiiiiittiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiti SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiNiiNiiNiiiMiiiiimimiiiMiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiNiiiimmiiiimiiiimiiiiiiiii
EN SKÅDESPELARE KROSSADE ATLANTEN
Skiftande intryck från en semesterresa av TORSTEN WIN SE
Det är alltid förenat med svårigheter och missräkningar att
nnder sommarmånaderna göra en resa utanför Mellaneuropa i
syfte att studera dramatisk konst. Detta faktum konstaterade
jag upprepade gånger under min långa resa i år, ty överallt
möttes jag av samma replik: »Så synd att ni kommer så sent!
Allt värdefullt för saisonen är nu slut, etc.» Men som
sommaren är den enda tid som står oss öppen för travelling, så får
man taga saken som den är och försöka få så mycket utbyte
som möjligt i alla fall.
Min första station var Helsingfors — den bjöd endast på
ope-lett. Maja Cassel, Greta Ahlberg och Lars Egge m. fl.
skördade där välförtjänta lagrar i »Alexandra» på gamla
Brunns-teatern. Det var förresten lustigt att åse den krigiska,
äventyrliga handlingen från denna park, som utstrålade lugn och
försoning, där fåglarna i de lummiga träden kvittrade i kapp
med flöjter och klarinetter i en av sommarens ljusaste och
mildaste kvällar! Efter ett kort besök vid de imponerande
Imatra-fallen kommo vi till det lilla vackra Viborg, med sitt
runda torn från år 1570. Där var restaurant inredd och som
den utifrån verkade synnerligen pietetsfullt behandlad, beslöto
vi att se den på närmare håll. I de gamla nötta stentrapporna
mötte vi livslevande fataburstärnor i färgrika, vackra dräkter;
illusionen var fullständig, till dess upptäckten av rakade nackar
och absolut frånvaro av forna tiders hårprakt återförde oss till
anno 1927. När vi sedan sågo unga herrskapet Viborg trängas
i mer eller mindre skön och utstuderad charleston, i världens
hetaste källarsal, då flydde vi till den vackra, svala och
folk-tomma Parkrestauranten!
Dyster rysk nattkabaret
Efter Finland kom så Leningrad. Där hade jag väntat mig
rikt utbyte, men tyvärr var teatersäsongen absolut död, så när
som på ett par operetter. Varnade av dem som varit där
förut, avstodo vi från teaterbesök och ägnade oss i stället åt
staden och det underbara Eremitage-museet. Bägge voro värda
avhandlingar, men som det skulle ligga utanför området för
dessa små minnesteckningar, så måste jag avstå. Jag vill
endast tillägga: Att få uppleva Eremitaget är rik ersättning för
kanske många desillusioner i »det nya Paradiset» och vid
åsynen av de talrika skarorna av enklaste typer, som under någon
ledares ledning sökte tröst och vederkvickelse i konstens
Skön-helsrike, blev man ytterligare tacksam för att dessa
oskattbara klenoder finnas kvar i det land, där så många andra
värden skingrats och fördunstat! — Den som »något alldeles
särskilt» utlovade natteabareten å »Hotel Europé» var en stor
besvikelse. De uppträdande damerna voro mer på- än välklädda
och hela aftonen hade en sådan grå stämning, att inte ens
vodkan, den utsökta kaviaren eller det förföriska Krim-vinet
förmådde rosafärga situationen. Det enda gåtfulla var, att den
enkla underhållningen började först vid midnatt — klockan vid
5-tiden på e. m. hade varit synnerligen lämpligt ur alla
synpunkter. Då vi lämnade »Europé» någon gång på morgonen
kom ett lumpbylte fram till oss och tiggde. Därur skymtade
ett blekt och tärt ansikte, som skvallrade om stor, svunnen
Höstnyheterna i Damväskor
ALLTID FÖRST
♦♦
23 Kungsgatan VASKAN Kungsgatan 23
skönhet; på bruten tyska berättade hon, att hon varit en av
Petersburgs mest firade sångerskor, rik, skön, beundrad — och
nu! Sic transit!
The most remarkable Drama of all time
Under den oförgätliga färden över Atlanten hade vi lätlge
det angenämaste ressällskap med Stockholms rund-radio, och
vår radiotidning, som vi varje afton fingo med T. T:s nyheter,
var synnerligen omtyckt. — Men även oceanfärden tog ett slut
och en vacker morgon landstego vi i det torrlagda Amerikas
torraste stad och stat Portland, Maine. Då dessutom de goda
stadsborna äro starkt frireligiöst »hoppandes», så kan man
förslå att varken staden eller nöjeslivet skulle verka vidare ystert.
Ett verkligt färgrikt och lustigt inslag i den trista gatubilden
blev en jättelik circus-parade; med sin skrällande musik, sina
exotiska människor och djur, sina mer eller mindre sköna
ryt-tarinnor och sminkade clowner gav den en liten inblick i vad
aftonen i jättetältet med trenne arenor skulle komma att bjuda
på! — Efter några dagar lämnade vi det landet Maine och
kommo till Boston, där det vimlade av teatrar och biografer.
Tyvärr gavs endast en talpjäs »Rain», dramatisering av
So-merset Maughams novell »Miss Thompson». Fastän
programmet tillkännagav att det var »the most remarkable Drama of
all time», lämnade mig pjäs, utförande och uppsättning ganska
oberörd. New-Yorkssuccéserna »Bye, bye Bonnie» — »Hit the
deck» — båda musical comedies — drogo fulla hus trots mycket
höga biljettpriser, och så var även fallet med »Ziegfeld Follies»
n:r 21 av Irving Berlin, spelad av den utomordentlige
revyar-tisten Eddie Cantor med flera.
Our famous Greta Garbo
Biograferna spelade hela dagarna. Bland de mest populära
filmerna voro väl »Firemen, save my child» med Wallace Beery
och ett drama med ämne från antiken, i vilket Maria Corda
gjorde sin amerikanska debut. Det skrevs om henne, att hon
någon gång kanske kommer att utvecklas till något »å la our
famous Greta Garbo». Det är för övrigt roligt att se hur Greta
Garbo slagit igenom därute — hon är på allas läppar och har
tydligen gått amerikanarna i blodet genom sin skönhet och sin
egendomliga charm. Även Lars Hansson nämnes med
verklig respekt och aktning — tydligen i en klass för sig bland den
stora internationella artiststaben. Dessa bägge plus Sjöström
och Stiller skänka glans åt det svenska namnet och detta gör
ju även i oerhörd grad Charles Lindbergh, vars svenska
härkomst allmänt framhålles och som fortfarande i nuets och den
flyende sekundens land Amerika omtalas, prisas, älskas och
beundras utan reservation av hög och låg. Om amerikanarna
vore sanna katoliker, så undrar jag skarpt, om de inte hade
passat på att kanonisera honom genast!
Varieté och film behärska New York
Och så kom New-York! Staden är imponerande, en
upplevelse i sin genre, men en upplevelse där jag för allt i världen
SPORRONG & CO.
PORTRÄTTMEDALJER
Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran.
.632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
