Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<IlltMlimitlllllllllMIIIIIMIIIIllMl[lllllllllllMllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllMIMIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIl S C E N E N lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllin
Drottning Kristina i Hälsingborg
Hälsingborgs teater firade sitt 50-årsjubileum med
framförandet au Strindbergs Drottning Kristina, som blev en
god framgång för teatern och där Elsa Widborg gjorde
en segerrik entré på dess tiljor i titelrollen. B. B—m i
B. H. T., som bevittnade Hälsingborgsdebuten, skrev om
henne: »Elsa Widborg hade gjort masken poråttlik: den
stora näsan, de stora brännande ögonen, det smala bleka
ansiktet. Hon blir för charmlös, tänkte man i första taget.
Men i själva verket var man redan i andra akten, under
ordfäktningen mellan drottningen och kanslern, med på
denna rya Kristina. Hon gav skådespelet i viss mån ett
nytt perspektiv. — Elsa Widborg kände kanske först i
den långa tredje akten, att hon hade fast mark under
fotterna. Hela denna akt spelade hon verkligt lysande,
med en glömska av sig själv och det vanemässiga i sitt
spel, som hon aldrig tidigare presterat. Hon hade
övervunnit mycket av den klumpighet i rörelserna, som
hittills legat henne i fatet, och hon talade utmärkt.
John Ekman var en myndig Axel Oxenstierna
■och bland de övriga framhälles Gösta Cederlunds
Magnus Gabriel och Torre Cederborgs Carl Gustaf.
sa <~U)id6ovg i brottning Kristina
inte skulle vilja leva! Trots sina massor av teatrar och
biografpalats hade den mycket litet av värde att bjuda på, men var
ju den egentliga säsongen avslutad även där. En svensk
författarinna har liksom prins Wilhelm skrivit en negerpjäs
»Rang-Tang», som nu spelas på Royale — 45:te gatan. Den får väl
tillsammans med »The constant Wife», av Somerset Maugham
med Ethel Barrymore och »The road to Rome» med Jane Cowl
representera den litterära sommarteatern. Operetten
»Circus-prinsessan» gick för pukor och trumpeter och likaledes
Zieg-felds stora succés »Rio Rita», till vilken biljetter köptes veckor
i förväg. Med sitt fullständigt strålande skönhetsgarde, sina
skickliga artister cch sin utomordentliga balettkår var den
rolig att se, trots svag libretto, drypande sentimentalitet och
clowneri. Vad som mest frapperar är de stora lokalerna,
enormt dyrbart inredda — tyvärr ofta mer dyrbart än vackert.
Bland annat såg jag en varietélokal: Keath Albee i Brooklyn.
Med sin kolossala, men dock intima salong, sina eleganta
hallar, danssalonger cch rökrum, där golven voro täckta av
underbara, mjuka mattor till sagolika priser, verkade den mer en
drömd lyxopera än en varieté. Allt var storslaget och delvis
mycket vackert — utom programmet, som var under all kritik!
I fantastisk lyx och storlek tävla även de stora biograf palatsen:
»Roxy» med sina 6,500 platser och Paramount endast något
mindre. Jag vet inte om den unge härskaren »Filmen» tvivlar
pä sin makt och sin förmåga att locka massorna; i alla händel-
’ Foto: Atelier George.
ser har han på de flesta stora biografer i U. S. A. knutit ett
fast förbund med sin lättfotade syster »Varieté». Och att den
konstellationen utövade en stark dragning på publiken, det
konstaterade jag ofta. Fullt hus från morgon till midnatt; jag
upplevde att stå i kö på Broadway över en timme för att komma
in på Paramount klockan 14. Jag måste dock erkänna att det
blev full valuta både för väntetiden och pengarna. När jag åkt
i hissen till c:a 8:de våningen och kom in i den fullsatta
jättelokalen, fick jag utom denna sensation se ett alldeles utsökt
varietéprogram, höra en charmant orkester plus en mindre
charmant, men desto mer hörbar orgel — ett av amerikanarna
högt älskat och omhuldat instrument, installerat i varje biograf,
där det passar ungefär som en Graalsriddare på en mondän
nattklubb — samt dessutom se ett filmprogram bestående av
drama, flera lustspel och journal! Hur skall en liten
teaterföreställning, som varar 2% timme och som kanske endast avslöjar
tiågra dystra och sanna konflikter bland ett par stackars
människobarn, hur skall den kunna tävla i publikgunst med denna
tomma, men ack så rika, lockande och lysande konkurrent??
Det vore ännu mycket att säga och berätta om teatern, filmen
och livet »over there», men tid och plats saknas. Jag vill
endast sluta dessa minnen med den bekännelsen, att aldrig förr
har jag känt en sådan intensiv glädje vid hemkomsten, och
aldrig förut har jag förstått hur lycklig den är, som tillhör en
liten nation — framför allt då den lilla nationen just är Sverige!
\A/ O 1 cr i Den 11 äri9e y y v J | Violinvirtuosen NINA KOCHITZ
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiii Konserterar i Den berömda ryska sånOerskan.
KUNGL. MUSIK. AKADEMIEN D. 20 OKT. KUNGL. MUSIK. AKADEMIEN D. 28 OKT.
633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
