Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllMIIIIIIIIIIII S C E N E N HIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIUIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIimillllllllllllllUIIIIMIIIIIIimHIIIIIIIIIllllU
9lnna-J3isa Qlyding ocf) Qunnav cColnæs
i “dtan s s tora (tär [eb
alla sina lejon, elefanter, luftakrobater, hästar och
skol-ryttarinnor. Fröken Regina Strassburger var ingen oäven
cirkusprinsessa, där hon slank och tjuguårig red fram på
sin stolta springare, i den enkla svarta riddräkten med
endast en röd ros lysande vid barmen och med gammalt
ädelt cirkusblod i ådrorna.
Cirkus gjorde en så stor succés att Rolf ju för tillfället
övergivit revyn och lagt sig till med elefanter och
dvärgar. Hr Christian Schröder kan således med största
sinneslugn och gott hopp om att få silver i kassan resa runt
med operettens Cirkusprinsessa. Starten i
Uppsala kan betecknas som god. Den Schröderska operetten
har förutom direktören själv ett par utmärkta krafter.
Herr Georg Funkquist är ingen dålig operetthjälte — även
om han lagt sin mr X ett par streck för sentimentalt —
och hr Rudolf Axelsson roar verkligen som den
sprattliga högheten.
Sällskapets primadonna heter Alice Slerner, ser bra
ut och sjunger vårdat. Som furstinna är hon ej riktigt
övertygande, hon lyckas ej att fylla rollen. Att hon
emellertid är mycket användbar och agerar bra visade hon
strax efteråt som Alice i Dollarprinsessan, som
också står på repertoaren. Fröken Maritta Marke
-operettingenuen — är ett fynd för hr Schröder. Hon är
så näpen och har ett så smittande humör, att inte bara
recentiorer utan även docenter och allvarliga kandidater
högst övertygande slogo ihop handflatorna vid premiären.
Christian Schröder själv passade på att fira
20-års-jubileum med Thalia i »Dollarprinsessan». Applådstorm
och blommor förstås. Kunde sedan direktör Schröder
tillsammans med regissör Schröder skaffa sitt sällskap
en acceptabel »kör och balett» skulle säkert landsorten
vara glad åt »Centraloperetten». Baletten verkade nu
med sina bastanta husassistentben och sorgsna
sömmerske-ansiklen, draperade i anskrämliga kostymer, mer
mjölk-än dansflickor i många scener.
Landsorten har redan upplevat en annan premiär,
t. o. m. svensk »urpremiär». En Allan Rgding-turné
presenterar Svend Rindom med en äventyrspjäs, II a n s
stora kärlek. Det är en bra byggd sak, habil och
lättfattlig, utan allt tyngande bagage, litterärt sett
visserligen föga betydande men given utan vare sig fadäser
eller alltför störande longörer. Därtill är den modern
och amerikanskt energibetonad — radion spelar
förmodligen för första gången med i handlingen.
Den norske charmören Gunnar Tolniæs gör
huvudrollen som gäst. Och han är alldeles underbar — det är en
prestation som Stockholm säkert får se så småningom.
Det kan inte gärna gå annorlunda. Tolnæs är så
behagligt frejdig, spelar så sympatiskt och verkar så bra
en riktig karl, att man gott förstår, att många flickhjärtan
skola klappa hårdare än vanligt på teaterparketten och
under någon månad framåt litet varstans ute i provinserna.
Den förståndige turnéledaren har också sörjt för att
även herrarna ska få något att låta kikarna omrama.
Fröken Anna-Lisa Rgding är förtjusande som flickan med
stort f. Sedan spelar hon visserligen inte så bra
alltigenom, komedien ligger nu en gång ej för henne riktigt.
Men hon äger i rikt mått något flickförnämt rart och
detta på en gång barnsligt storögda och kvinnligt
finurliga, som måste besegra den envetnaste kritiker.
Samspelet med Tolnæs i andra akten är ett gott exempel
på vad den unga aktrisen kan.
Även övriga agerande, särskilt fröken Bodlund och hrr
Liljeholm och Philipson, spela bra och understryka det
goda helhetsintrycket. Turnén är värd att bli den succés
den artat sig till.
I övrigt ser landsortsteaterns himmel — åtminstone
för närvarande bra mörk ut. Inga stjärnor skönjas och
astronomerna äro alla lika osäkra vid sitt spörjande:
vadan och varthän? — I en kommande artikel må det
tillåtas oss att själva »kika i tuben» och säga litet om
ställningen.
Uppsala i okt. 1927. Pir Ramek.
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
