Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu......................mi....................I"........................I..............III.....lim..............IIIMIII SCENEN ...............................................................min.........mi................................................................i...............
GAMMALT OCH NYTT PÅ PARIS TEATRAR
Brev från Scenens Pariskorrespondent
Vid säsongens början känna alltid franska kritici sig
manade att uppbygga läsekretsen med diverse reflektioner
om nuets franska teater. Granskar man årets skörd får
man veta, att det är konstnärlig hausse och ekonomisk
baisse. En av de unga, André Lang, konstaterar att de
nya författarna, som framträtt efter kriget, fått mer än
femtio stycken uppförda i Paris. Halva antalet av de
pjäser han citerar ha hållit sig över hundra kvällar. Den
nya falangen har erövrat sin plats på teatern och
ungdomarna hålla på med det tredje eller fjärde opuset.
Att flera blivit stadgade och försöka sig i den så
kallade boulevardgenren talar inte Lang om, men det finns
ändå gott om exempel. All ung dramatik som kommer
från Paris är inte revolutionär. Den nya säsongen lovar
ungdomarna ännu större plats och tre av dem ha fått
äran sörja för själva spelöppningen.
Publiken vill nu ha värdefull dramatik
Försöksteatrarna hade vind i seglen det sista året.
Comédie-Fran$aise spelar faktiskt ständigt för utsålda
hus. Och det har bevisligen varit boulevarddirektörerna,
som spekulerat fel när det gällde den stora publikens
aptit på smörja. Det skadar kanske inte att tala om för
svenska teaterledare, att värdefull dramatik varit
inkomstbringande i Paris den sista säsongen. Yerneuil är
inte den ende författaren som går. Det finns andra.
Bernstein har fortfarande ett starkt grepp både i den
stora publiken och eliten. Hans sista pjäs »Le Venin»
på Gymnase lär vara spektaklet som betalar sig bäst för
närvarande. Bernstein är sin egen direktör och att han
också är affärsman hörs kanske på namnet. I »Giftet»
är Bernstein inne på samma väg, som han beträdde med
»Spegelgalleriet». Det är inte spännande knalleffekter
längre, utan själarnas tysta kamp. Så förstår Bernstein
att välja skådespelare. Under de sista åren har Gaby
Morlay varit hans favoritaktris och är det fortfarande.
Men Batailles »änka», Yvonne de Bray, har accepterat
den andra kvinnliga huvudrollen och det betyder en hel
del i Paris. Hon spelar annars uteslutande den författare,
vars arvtagerska hon är. Charles Boyer gör den manliga
jätterollen. Vid reprisen i höst skrev Bernstein två
spalter i Comoedia om sina skådespelare, så publiken fick
veta hur nöjd han själv var med tolkningen av sin egen
pjäs på sin egen teater.
En hindu som stjärna
Gantillons bordellinteriörer »Maya» på Studio des
Champs-Elysées har varit elitens favoritprogram snart ett
år. Den lilla salongen är fortfarande utsåld veckor i
förväg. Gaston Baty är en av den moderna teaterns
apostlar i Frankrike. Tillsammans med Dullin, Jouvet
och Pitoéff har han bildat kartellen som skall rädda
teatern. Han vill åt stjärnkulten kring boulevarderna, men
presenterar själv en manlig stjärna, som societetens
damer springa efter. Det är en hindu med ovanligt
talande händer, som uppträder i sista akten. Salongen är
betecknande nog inte fullsatt förrän hindun kommer.
Den mörkhyade mannen är ganska fascinerande, när han
spelar sitt stora nummer. Hela scenen är egentligen en
lång monolog. För övrigt komma och gå sjömän från
olika nationer genom hela pjäsen. Alla ha samma
önskningar och hjältinnan är lika frikostig, vilken kulör de
än ha. De betala sin slant och ridån kan falla. Pjäsen
har givetvis sitt värde, men jag undrar ändå om inte
reformatorn Baty fiskar i grumligt vatten.
Grosshandlaren i konfektionsdramatik
För att även tala om förströelsedramatiken som
hållit sig över sommaren, så måste man nämna Louis
Ver-neuil. Han är grosshandlaren i konfektionsdramatik.
Kuranta pjäser levereras ständigt. Skådespelerskorna få
önskeroller och publiken det den vill betala för. Att »Tu
m’épouseras!» blivit en kassapjäs kan jag förstå. Det
är angenäm underhållning mellan middagen och
champagneflaskan på Montmartre. Verneuil gör själv den
manliga huvudrollen. Han är en habil aktör, men
saknar alldeles Sacha Guitrys charm. Så är det Elvire
Po-pesco och hon har i fyra år spelat samma roll i olika
Verneuil-pjäser. Det är ett ekvilibristiskt konststycke
hon presterar. Hur däremot »Mademoiselle Flute» på
Variétés kunnat bli en kassapjäs är en gåta. Exsocietairen
Georges Berr, som Verneuil ofta arbetar tillsammans
med, har varit kompanjon vid författandet. Den
skrikiga Maud Loty, som jag aldrig varit beundrare av, gör
huvudrollen och hon drar bestämt. För övrigt gyckla så
framstående komedianter som André Lefaue och
Lou-vigny. Stycket är ren smörja, men har gått och går i
det oändliga.
»Maitre Bolbec» skall läggas ned i dagarna. Jag kan
trösta fru Brunius med att en framstående engelsk aktris,
Edith Evans, som övertog »Wyndham’s» nu i höst, också
förälskat sig i rollen och ville börja som egen direktris
med programmet. För mig står miss Evans som typen
för Portia, Beatrice, Rosalinda o. s. v. Men även hon
bröt näcken på advokaten Bolbec. Det var ingen
exportvara.
de Flers efterträdare
Tills vidare köra en hel del teatrar med vårens
succésprogram. Nyheterna dugga långsamt. Publiken skall
först hinna komma till ro. Skolorna börja i oktober
Fä* varje dag som går blir konkurrensen skarpare inom
alla brancher ’dip-top kvalitéer till billiga priser är dagern
lösen. Xara 8 olika théer - begår av Eder handlande ah
få se vår katalog och prislista - i 32 olika förpackningar
borga en for alla och alla för en för vårt motto:
Endast det bästa är gott nog /
660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
